2 zum Romanismus»: Den ’äldre’ historiska skolans viktigaste namn Savigny samt germanisterna Eichhorn och Mittermaier ersattes somauktoriteter av den ’yngre’ historiska skolans, d.v.s. den konstruktiva riktningens, främsta förespråkareJhering och Windscheid.^ Förläggandet av slutet för framställningen i detta band till årsskiftet 1870-1871 kan alltså motiveras med inre rättsvetenskapliga grunder. Visserligen uppträdde förändringen främst inomprivaträtten, men också den offentligrättsliga konstruktiva riktningen, Gerbers och Labands statsrättsliga positivism, fick sina första företrädare i Norden på 1870-talet (Robert Hermanson). Såsomnämnts kan idéhistoriska förändringar sällan fixeras vid en viss bestämd tidpunkt, vilket i detta arbete beaktats såtillvida, att en del av den nya riktningens företrädare, som började sin bana redan i slutet av 1860-talet (t.ex. Aagesen, Evaldsen, Matzen, Montgomery) i huvudsak lämnats till den tredje delen. Fredrik Schrevelius skrev i förordet till den första delen av »Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-Rätt» år 1844: »Den upplyste Läsaren finner, att jag vid utarbetandet af denna lärobok begagnat icke blott inhemska författares skrifter, utan äfven utländska, ... hvaribland jag företrädesvis bör nämna den berömde Savigny, af hvilkens skrifter jag med tacksamhet erkänner mig hafva lärt ganska mycket. Äfven den utmärkte Danska Juristen Qrsteds skrifter har jag mycket begagnat.»^ Anton Wilhelm Scheel uttryckte sig på ett liknande sätt år 1865 i förordet till första delen av »Privatrettens almindelige Deel, fremstillet efter den danske Lovgivning»: »Hvilket hensyn jeg har taget til vor afdode store Lovkyndige Anders Sandoe Orsteds Skrivter, fremgaaer noksom deraf, at jeg igjennem hele Bearbeidelsen ideligen har henviist til dem. ... Af fremmede Skrivter har isarr F. C. v. Savignys beromte ’Systemdes heutigen Römischen Rechts’ havt Indflydelse paa Bearbeidelsen ...».' Då man mycket väl kände till den historiska skolan också i de övriga nordiska länderna och då 0rsted var en viktig auktoritet i Norge och t.o.m. i Finland (Robert Lagus), kan man fråga sig, omt.ex. »Den historiska skolan i Norden» eller »0rsted och hans tid» inte varit en mera relevant titel för denna del av arbetet. Jag har emellertid stannat för titeln »Brytningstiden», eftersom en hänvisning till den historiska skolan och/ eller 0rsted endast skulle ha utgjort en delSe även Björne, Nordische, s. 57 f. ^ Schrevelius I, Förord. ^ Scheel I, s. V.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=