179 Reformkraven tenderade emellanåt att helt förlora sig i ett allmänt teoretiserande, såsomt.ex. i den av signaturen »-s-n» skrivna artikeln »Utkast till straffrättstheori» (SvJFT 8, 1854; s. 1-14), som återigen stannade för en absolut teori. Artikelns tendens framgår bäst av svaret på frågan, varför rättvisans idé krävde att ett yttre straff följde på ett brott: »emedan staten, såsomen gudomlig institution, måste söka tillegna sig rättvisan, såsomen gudomlig fullkomlighet; men staten, då den utgör en förening af ändliga väsen, ej för sin verksamhet äger samma sfer som gudomligheten, eller till sin disposition har samma medel som denna, och derföre måste vid utöfvandet af nämnde dygd åtnöja sig med yttre medel.»108 Även filosoferna var intresserade av straffrättens grunder. Boströmianen Axel Nybla:us, »Omstraffrätten» (1852; 72 s.; 8:o; 2. uppl. 1865), somvar en genomgång och kritik av olika tyska teorier omstraffets grund och ändamål. professor i praktisk filosofi i Lund, gav ut en avhandling senare 3.7. Processrätten 3.7.1. Allmänna arheten En betydande del av processrättslitteraturen i Sverige behandlade frågor, som var gemensammaför civil- och straffprocessen. Holmbergsons största av författaren själv utgivna skrift »Strödda Anmärkningar Om Lagens rätta förstånd och tillämpning. SåsomBilagor till Offentliga Föreläsningar, I» (1825; 44 s.; 8:o) bestod av nio anmärkningar med övervägande processrättsligt innehåll. Lindblad specialiserade sig i ett par processrättsliga arbeten på bevisrätten. »Afhandlingar i Svenska Rättegångs-Läran. 1. Om Eget Erkännande i Civila och Criminella mål, och den lagliga verkan deraf, 1-2» (1838; 48 s.; 8:o) förblev det enda numret i serien, men Lindblad skrev senare en tvådelad dissertation på latin ombl.a. indiciebevis, »De probatione causarumjudicialiumin genere nec non de probatione causarum indirecta, I-II» (1842; 102 s.; 8:o) samt den sammanfattande »Läran omBevisning inför Rätta enligt Sveriges Lag med fästad upmärksamhet ej mindre på Sveriges Gamla Lagar och Nya Lagförslaget, än ock på Fremmande Lagstiftningar och Lagförslag» (1842; 265 s.; 8:o). Redan i avhandlingen omerkännande var Orsteds skrifter en viktig källa, i synnerhet dennes avhandling om eget erkännande i tredje delen av »Eunomia».*®^ Också i monografin ombevisning förekommer talrika hänvisningar till Orsteds skrifter vid sidan av den viktigaste tyska litteraturen. Slutligen publicerade Lindblad i det första och enda häftet av »Juridiska afhandlingar» (1853; [II]-i-101 s.; 8:o) en uppsats »Om röstberäkning vid Domstolarne» (s. 1—48). SvJFT 8 (1854), s. 13. Lindblad, Erkännande, s. 19 not u och passim. 108 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=