177 europeiska fängelseförhållandena bygger i stor grad på den sistnämndes »Die neuesten Fortschritte des Gefängnisswesens in Frankreich, England, Schottland, Belgien und der Schweiz» (1844). I likhet med 1832 års kriminallagförslag kritiserades även senare strafflagförslag hårt. Alla var inte överens omvälsignelserna av ett på fängelsestraff baserat straffsystem. C. M. Rydqvist, som främst av kostnadsskäl kritiserat kriminallagförslaget redan i den lilla pamfletten »En fråga af vigt för dagen och för framtiden» (1845; 39 s.; 8:o), motsatte sig i sin anonymt utgivna »Omnya Brottmålslagen och Cell-fängelserna, Gammalt och Nytt» (1848; 115 s.; 8:o) lagkommitténs förslag till strafflag bl.a. med motiveringen, att fängelserna var orimligt dyra, att striden omPhiladelphia- och Auburnsystemens företräden ännu ej var avgjord, att man överhuvudtaget inte hade tillräckliga erfarenheter av fängelsesystemet och att »kropps- och andra än de av Beredningen föreslagne straff projecterats och antagits i flere nyare kriminal-lagar och förslag dertill».^^ Signaturen »Landt-domare» gav år 1848 ut en skrift »Anmärkningar vid den föreslagna Straff-Lagen» (1848; 104 s.; 8:o), somfick en mycket besk recension i »Juridiskt Arkif». Recensenten tillät sig betvivla författarens uppgift om en nästan 40-årig domarerfarenhet, »ty så väl anmärkningarnas klena halt som ock framställningssättet tala uppenbarligen deremot», och recensionen slutade med en varm önskan, »att Lagförslaget hädanefter må skonas från anmärkningar af så tvetydig beskaffenhet».^^ Det är dock uppenbart, att i synnerhet ’lantdomarens’ ringa förståelse för latitudsystemet och cellfängelset hade väckt recensentens misshag. Erik Sparre, senare initiativtagare till de nordiska juristmötena,^^ gav år 1848 ut »OmPenitentiär-systemoch Kriminal-lagstiftning, 1-2 häftet» (67+ 112 s.; 8:o). Verket består av två helt separata delar. Det första häftet, »Om Penitentiär-systemet», är enligt titelbladet ett »Sammandrag af förhandlingarne vid kongresserna i Frankfurt am Main och Brtissel, åren 1846 och 1847». I det andra häftet, »Om Kriminal-lagstiftning» ville Sparre »från theoretisk synpunkt pröfva riktigheten» av de »praktiska mäns på erfarenhet grundade omdömen angående straffens organisation och verksamhet att förekomma brott, i synnerhet genom förbrytarens moraliska förbättring», som han hade refererat i det första häftet.Sparre sade sig »med åsidosättande af egna reflexioner, hvarmed vi ej vilja besvära läsaren,» endast referera de åsikter, somframlagts av utländska rättslärda, »såsomi Tyskland: Mittermaier, Köstlin, Hepp, Abegg m. fl. samt i Frankrike: Rossi, Ahrens, Faustin-Hélie och Chanvean-Adolphe, Ranter, Locré m. fl.»;'^'^ det är att märka, att den landsflyktige Heinrich Ahrens, Rydqvist, s. 89 f. Signaturen »M. N.», SvJA XXIII (1851), s. 140 och 192. Henrik Tamm, s. 21. '*** Sparre II, s. 3. Sparre II, s. 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=