176 nallagförslaget inte fann nåd inför hans ögon. Förslaget vittnade visserligen om »mycken beläsenhet, vidsträckta forskningar och en ej ringa grad af skarpsinnighet», men det hade två väsentliga brister: »allt för stor afvikelse från den föregående lagstiftningen och ett framställningssätt, som i korthet och precision, nödiga för lagspråket, lemna mycket öfrigt att önska».Delidén ansåg visserligen avskaffandet av kvalificerade dödsstraff »ej mindre med mensklighetskänslan än med tidens vidgade upplysning fullt öfverensstämmande», men han motsatte sig avskaffandet av spöstraffet och skamstraffen.- von Strussenfelt skrev senare i samma tidskrift en kommentar till kriminallagförslaget med främst detaljkritik (se nedan 3.11.). - Av den mera lättvägande kritiken kan man nämna Fredrik Cederschjölds dissertationsserie »Anmärkningar vid Kongl. Lag-Comiténs Förslag till Allmän Criminal-Lag, I-IV» (1835; 74 s.; 8:o). Kritiken var utpräglat filosofisk, och det är inte förvånansvärt, att författaren i »Svar på Kongl. Lag-Comiténs utlåtande öfver Anmärkningar vid dess förslag till allmän Criminal-lag» (1835; 18 s.; 8:o) med bitterhet måste konstatera, att kommittén endast »flygtigt och ofullständigt bedömt» anmärkningarna och uppenbarligen »icke gjort sig mödan [att] genomläsa dem, än mindre göra sig reda för deras innehåll».^* Debatten omstraffrättsreformen fortsatte med oförminskad häftighet på 1840talet. Fredrik Åkerman, somunder pseudonymen »En orepresenterad» gav ut »Omdomstolarnes och fängelsernas organisation» (1840; 92 s.; 8:o), ansåg att den gamla lagens »institutioner icke motsvara den jemnt framåtgående tidens behof och att ålderdoms-prägeln icke förmår uppehålla byggnaden och skyla dess inre brister».Han förutsåg dock klarsynt, att förverkligandet av delreformer var det bästa alternativet inomstraffrätten."^-^ Carl Olof Brinks »Historisk öfversigt af Fängelse-Systemerna samt Svenska Lagstiftningen rörande Fängelserna» (1848; [VIII]-1-272 s.-i-2 planscher; 8:o) är trots titelns »Historisk» en reformskrift med ett citat av Geijer, »Menniskan är ett sent begrepp i Historien», som motto på titelbladet. De rent historiska översikterna är helt korta, och författaren granskar de samtida förhållandena i Europa och Nordamerika, främst Auburn- och Philadelphiasystemen, (s. 9142) samt i Sverige (s. 153-272). Även detta arbete är präglat av ett humanitärt patos, och Brink återger med gillande Joseph von Wiirths yttrande: »Det är framför allt ... Statens heliga pligt att sörja derför, att brottslingarne icke ur dess fängelser utträda sämre än de deruti inträdt».^'* Framställningen av de 89 Delidén, SvJA III (1832-33), s. 162. 90 Delidén, SvJA III (1832-33), s. 166 ff. 9> Cederschjöld, Svar, s. 1. 90 Åkerman, s. 3. 90 Åkerman, s. 5 f. 9-' Brink, s. 131.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=