175 byggde naturligtvis på dess författares auktoritet. Det kan nämnas, att arbetet också komut i en norsk översättning av Henrik Wergeland (1840). Frågan om straffrättsreformen och principerna för fängelsestraffets ordnande hade redan tidigare tagits upp av talrika författare. Den konservative officeren och statsrådet Karl Axel Löwenhjelm hade år 1820 utsetts till ordförande för en kommitté somskulle utreda fångvårdsfrågan. Löwenhjelmgav år 1826 ut en skrift »Tankar om Corrections-Systemet och Fångvården» (88+22 s.; 8:o), i vilken han som en anhängare av förbättringstanken förespråkade ensamhetsfängelse enligt Philadelphiamodellen, dock med användande av Auburnsystemet för livstidsfångar.Även »Om Communal-Styrelsen och PenitentiärSystemet» (1839; VIII+52+ 228 s.; 8:o), som också den kom ut redan före Oscars skrift, visar, att man inte behövde hysa liberala eller radikala sympatier för att inse det otidsenliga i straffrätten i 1734 års lag. Löwenhjelm torde visserligen ha varit rätt ensam om sin åsikt, att 1734 års lag »på det ömmaste försvarar den anklagades rätt», men han insåg å andra sidan, att lagens i och för sig rättvisa grunder »icke dess mindre hafva upphört att stå i ett riktigt förhållande till folkets känslor och tankesätt».*-'’ Löwenhjelm gav uttryck för en tämligen humanitär inställning till principerna för straffrättens förnyande. Samhället fick inte straffa för att hämnas eller för att vedergälla det onda som brottslingen förorsakat, utan straffets ändamål var främst att rätta och bättra, varför man inte fick »använda vanärande och offentliga straff, så länge man anser bättring möjlig».*^ Författaren förespråkade frihetsstraff enligt Philadelphiasystemet,*^ och han ställde sig restriktivt till dödsstraffets användande, dock utan att helt förkasta detta (se III 3.2.). Arbetets något överraskande titel förklaras av att bokens sista och längsta del främst behandlar fattigvården. Löwenhjelm ansåg den s.k. pauperismen, »denna moderna samhällets kräfta, och sedeslösheten dess vanliga följeslagare (ömsomdess orsak eller påföljd) ... vara de tvenne mest hotande gestalterna för landets lugn och trefnad» (se även nedan 3.9.).** Offentliggörandet av kriminallagförslaget år 1832 ledde till talrika kommentarer, vilka slutligen besvarades i »Utlåtande, i anledning af Anmärkningar wid Förslaget till Allmän Criminallag, af Lagcommiteen» (1834; 221 s.; 4:o). Till den kritik, som lagkommittén ansåg värd ett svar, hörde också Delidéns i »Juridiskt Arkif» (III, 1832-33, s. 161-238) publicerade »Några anmärkningar vid Kongl. Lag-Commitéens Förslag till allmän Criminal-Lag». Med tanke på Delidéns Inställning till civillagförslaget (ovan 3.3.4.) var det väntat, att krimiLöwenhjelm, Tank.ir, s. 1 ff; se även Hafström, s. 262. Löwenhjelm, s. 1. Löwenhjelm, s. 2 t. Löwenhjelm, s. 6. Löwenhjelm, s. IV. 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=