161 utgjordes naturligtvis av den svenska 1700-talsjuridiken; Nehrmans, Olof Rabenius’ och Calonius’ arbeten citeras c^fta. - Brings bok utsattes för en kritisk recension, mot vilken författaren försvarade sig med »Swar på en ifrån Trycket i Malmö utkommen Skrift, kallad: Allmänna Anmärkningar i Anledning af Juris Adjunkten E. S. Brings uppgifne grunder till Swenska Civil-Lagfarenheten i systematisk ordning» (1818; 16 s.; 8:o); av svaret att döma hade recensionen främst innehållit detaljanmärkningar. Också följande systematiska framställning av civilrätten, Fredrik Schrevelius’ »Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-Rätt, I-III» (1844-1849, förord+V-1-226-1-710-1-440 s.; 8:o; 2. uppl. 1851—1858), komut i Lund. Schrevelius’ civilrätt följde Hugos och Heises nya system. Det första bandet utgjordes av »Inledning eller Allmänna Praenotioner», det andra av »Förmögenhetsrätten», som indelades i »Sakrätten» (s. 1—337) och »Obligationsrätten» (s. 338-710) och det tredje av »Familjerätten», som i sin tur delades upp i två »Hufvudafdelningar»: »Egentlig Familjerätt» (s. 1-188) och »Rättsförhållanden mellan personer hörande till samma ätt» (s. 189-417), dvs. arvs-, förmynderskaps- och bördsrätten.-^-^ I förordet hyllade Schrevelius Savigny och Orsted som sina främsta förebilder, men han hade för vana att i början av de olika avsnitten hänvisa till olika alster i den för länge sedan glömda dissertationsfloran från 1700-talet (del I, s. 95 ff.).^'^ I den allmänna litteraturöversikten i slutet av det första bandet nämnde Schrevelius förutomOrsteds skrifter »en god Commentarius af Brorson» Kritiken har farit hårt fram med Schrevelius’ produktion inklusive civilrätten. Schrevelius’ snarstuckenhet och hans oförmåga att uthärda även saklig kritik eller ändra sina en gång fattade åsikter invecklade honomi häftiga polemiker med sina motståndare. Almquist har citerat Olivecronas omdöme om Schrevelius’ civilprocessrätt (nedan 3.6.1.), »ett aggregat af uppgifter ..., hvari man förgäfves spanar efter en genomgående tanke», som betecknande för Schrevelius’ vetenskapliga produktion i allmänhet.I detta fall har dock Almquist fallit offer för en synvilla, eftersom det var de generella auktoriteterna Savigny och 0rsted, inte den föråldrade dissertationslitteraturen, som i många fall var bestämmande för Schrevelius’ åsikter. Man bör också komma ihåg, att Schrevelius’ arbete var unikt i Norden efter år 1814. Med undantag av Larsens postumt utgivna föreläsningar (ovan 1.4.) förblev det den enda systematiska framställningen av hela den allmänna civilrätten och bevarade somsådan länge sin användbarhet. Humbla ombesörjde utgivandet av en tredje upplaga av den OmSchrevelius och hans arbete, se .även Modcer, N.ågra gestalter, s. 30 h; Schrevelius’ disposition i detalj, se Regner, Handbuch, s. 339 f. Se t.ex. Schrevelius /, s. 80, II, s. 104 och III, s. 144. Schrevelius I, s. 224. Almquist, s. 49 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=