156 och af det allmänna menskliga Samhället, såsomSamhällslärans slutpunkt och fulländning».!"* Det kan dock nämnas, att Hultgren ännu år 1868 baserade sin framställning av avtalets natur på Grubbe.'^ Fredrik Georg Afzelius’ »Rätts- och statsfilosofins historia, förra delen» (1846; [IIJ4-349 s.; 8:o), som enligt författaren anslöt sig till den hegelska uppfattningen om världshistorien, behandlade endast »den Orientaliska och den Grekiska verlden», medan den senare delen omromersk och kristen rättsfilosofi aldrig komut.*^ 1800-talets mest berömda och uppskattade filosof i Sverige Cristopher Jacob Boströmbehandlade förutom den filosofiska statsläran även rättsfilosofin i ett par mindre skrifter. »Satser om Lag och Lagstiftning» (89 s.; 8:o) kom ut år 1845. Skriftens juridiska valör kan belysas av Boströms definiton på lag: «... ett ändligt och föränderligt väsendes i sig sjelf constanta och nödvändiga bestämdhet eller natur, tänkt såsombestämmande och reglerande det hos väsendet växlande och tillfälliga, samt derigenom äfven bestämmande och reglerande väsendet i det hela», och den politiska tendensen av påståendet, att vad y>Folket i Staten beträffar, så är hvarken det sjelf, eller dess Representation någon Statsmakt, ej heller kan någon positiv andel i lagstiftningen rätteligen tillkomma det».*^ »Grundlineer i Philosophiska Civilrätten» (1859; 34 s.; 8:o) börjar förbluffande nog den speciella statslärans andra del, förv altningsrätten (s. 1-4), för att därefter gå över till »Civil-Justicen», som kortfattat framställer civilrätten med undantag av arvsrätten i enlighet med det Fiugo-Heiseska systemet. Den lilla skriften visar, att Boströmfrämst bekantat sig med äldre juridisk litteratur (se III 1.-2.). Till den naturrättsliga litteraturen i vidsträckt bemärkelse kan man räkna Delldéns tvådelade dissertation »OmFolk-Rättens Princip» (1843; 80 s.; 8:o), som främst behandlade den naturrättsliga ius gentium, även om författaren också tog ställning till såväl den sedvanliga (s. 50 ff.), den »conventionella» (s. 57 ff.) somden europeiska folkrätten (s. 74 ff.). 3.2.2. Allmänna arbeten FörutomMatthias Calonius’ »Opera omnia» (se del I, s. 132) är Holmbergsons »Juridiska skrifter» (1845; 108-1-120 s.-i-släktskapstabell; 8:o), som gavs ut av hans lärjunge Carl Justus Nerman, det enda i Sverige publicerade arbete, som kunde jämföras med Larsens eller Bornemanns samlade skrifter. Även omman tar i beaktande Schlyters av Almquist citerade uttalande, att utgåvan till mer än Grubbe, s. V. Se Hultgren, Förord, i'’ Se Afzelius, Förord. Boström, Satser, s. 16 och 47.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=