155 3.2, Naturrätt; allmänna arbeten 3.2.1. Naturrätt och rättsfilosofi Någon systematisk rättsencyklopedi utkom inte under perioden, och naturrätten/rättsfilosofin behandlades främst av filosofer och teologer utan juridisk utbildning. Det första försöket i denna väg var den senare prosten Elias Christopher Grenanders »Förberedande Reflexioner i Rättslärans Propedeutik. Till den studerande Ungdomens tjenst» (1820; VIII +75 s.; 8:o). I inledningen »Hastig åsigt öfwer Philosophiska Rättslärans behandling», som ersatte förordet, propagerade Grenander för den »Philosophiska» behandlingen av den »Philosophiska rättsläran» i motsats till den »Juristiska» ensidiga behandlingen, som också gärna framställde sig som »den positiva Rättens Philosophi».'0 I övrigt utmärkte sig författaren genomatt beteckna Hugos naturrätt som »en relik och en förlorad skiltwakt ifrån en oåterkalleligen förswunnen tid»." Grenander ville i framtiden lämna naturrätten åt filosoferna eller sådana rättsvetenskapsmän, som »kunna sägas wara i samma höga sinne Philosopher som Jurister»; som exempel på de sistnämnda nämnde han helt på måfå »Schmalz, Grollman, Feuerbach, Zacharias (!), Nehrman, Rabenius, Calonius, Biberg, Holmbergson».'^ Delidén gav efter filosofen N. F. Bibergs död ut dennes »Samlade skrifter, I-III» (1828-1830; 350+425+529 s.; 8:o) med till största delen rättsfilosofiskt innehåll. Den första delen innehöll bl.a. »Grunderna för den Philosophiska Stats-Rätten» (s. 1-142); den andra delen bestod huvudsakligen av »Föreläsningar i den Philosophiska Rätts-Läran» (s. 1—351), som var den tredje delen av Bibergs föreläsningsserie i praktisk filosofi," och den sista delen utgjordes av en »Lärobok i Griminal-Rätten», somtrots namnet var ett rent rättsfilosofiskt arbete utan en enda hänvisning till gällande svensk rätt. Läroboken behandlade i den första avdelningen (s. 3—325) bl.a. skillnaden mellan civil- och kriminallagstiftningen, straffets grund och förutsättningar samt de olika brotten, i den andra (s. 326-416) olika straffarter och i den tredje straffprocessen. Ett arbete, vars omfång inte på något sätt är ett tecken på dess vetenskapliga vikt, är uppsalaromantikern Samuel Grubbes »Filosofisk Rätts- och Samhällslära. Förra Delen» (1839; X+614 s.; 8:o), sombehandlade den filosofiska rättslärans allmänna del (s. 42-103), dess speciella del (s. 104-368) samt den filosofiska samhällsläran (s. 369-614). Boken hörde till »de evinderlige Indledninger» (Schweigaard), somaldrig fick någon fortsättning, trots att författaren ställde i utsikt en andra del, som skulle ha behandlat »Statsförfattningen och Statsförvaltningens särskilda funktioner ... samt ... idéen af ett Statssystem Grenander, s. I ocli IV. ” Grenander, s. V. Grenander, s. VI. Paulsen (III, s. 159) betecknade öppet Grenanders arbete somdåligt. Biberg II, s. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=