154 sidor, och hans efterträdare Sven Themptander (1779—1848) ochJacob Edward Boethius (1789-1849) med en lika obetydlig produktion; den sistnämnde efterlämnade dock utförliga föreläsningsmanuskript. Adjunkten, senare professorn i stats- och folkrätt Carl Olof Delidén (1800-1854) och hans kollega i kriminal- och processrätt, den stridbare Johan Christopher Lindblad (1799-1876) i Uppsala samt Gustaf Broomé (1824—1894) och Philibert Humbla (1814-1891) i Lund skrev förutom dissertationer också artiklar och mindre monografier m.m. I synnerhet var några av Lindblads och Humblas svenskspråkiga avhandlingar rätt omfattande och saknade inte helt vetenskapligt värde. Vetenskapligt aktivare var iuris patrii et romani professorerna Fredrik Schrevelius (1799-1865) i Lund, författare till en omfattande men kvalitativt ojämn produktion, samt S. R. D. Knut Olivecrona (1817—1905) med flera framstående framställningar i bl.a. civilrätt, straffrätt och rättshistoria samt dennes efterträdare Ernst Victor Nordling (1832-1898) i Uppsala, lurisprudentine oeconomic^e et commerciorum professorn Lars Georg Rabenius (17711846) skrev en omfattande lärobok i kameralrätt, medan hans efterträdare Per Erik Bergfalk (1798-1890) främst sysslade med ekonomiska och historiska arbeten. Lars Georgs son Theodor Rabenius (1823—1892), professor i bl.a. nationalekonomi, politi- och näringsrätt både i Lund och i Uppsala, ägnade sig i första hand åt statsvetenskaperna, men han skrev också den första moderna framställningen av förv^altnings- och finansrätten. Christian Naumann (1810-1888), professor i stats- och processrätt i Lund 1852—1860 och därefter justitieråd, var Sveriges första rättsvetenskapsman, som specialiserade sig på statsförfattningsrätten. Naumanns produktion är stor, och därtill var han grundare och utgivare av den s.k. »Naumanns Tidskrift», medan hans kollega i Uppsala, Delidéns efterträdare Herman Rydin (1822-1904) ännu under denna period endast gav ut monografier, som dock var omfattande. De på 1860-talet utnämnda professorerna, Isak Sven Landtmanson (1829-1901) i romersk rätt och rättshistoria i Uppsala och G. K. Hamilton (1831—1913) i nationalekonomi och kamerallagfarenhet i Lund hör närmast till följande period. Av rättsvetenskapligt aktiva praktiker bör i första hand nämnas hovrättsassessorn, senare justitierådet Carl Schmidt, som i årtionden verkade som utgivare av både »Juridiskt Arkif» och »Juridiska Föreningens Tidskrift». Kammarskrivaren Lars Gustaf Linde (1825—1890) skrev digra arbeten i ekonomisk rätt och kameralrätt. Häradshövdingen Richard Th. Garlén (1821-1873), somi riksdagen medverkade vid utformandet av den nya strafflagen, skrev senare den första kommentaren till lagen. Politikern och riksarkivarien Hans Järta (1774-1847) och hans medarbetare i riksarkivet Johan August Posse (1815— 1865) gav ut rättshistoriska framställningar. I övrigt skrev praktikerna främst formulärböcker och liknande för allmänheten: i synnerhet var sakföraren, f.d. vice notarien i Svea hovrätt Johan Adolf Thurgren (1816-1898) en mycket aktiv författare av sådana arbeten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=