148 uppstått i Norge, eftersom samtliga vetenskapliga artiklar, med undantag av ett gammalt betänkande av Krohg, ett fakultetsresponsum utarbetat av kand. jur. Carl Arntzen och ett par provföreläsningar av Motzfeldt,'^^ var skrivna av utgivarna själva, främst Lasson och Hjelm. Ett anmärkningsvärt drag är Hjelms återkommande polemiker mot 0rsteds recensioner av hans artiklar, som behandlade delegation, Lesto enormis och äkta makars förmögenhetsgemenskap.'^® Över hälften av de mellersta årgångarna består av ett utdraget referat av den berömda rättegången mot general Staffeldt. »Juridisk Samling» fick också ett tidstypiskt slut. I förordet till den sista årgången klagade utgivarna över de ekonomiska svårigheter, somfått tidskriften på fall. Olika förläggare hade avskräckts av den obefintliga vinsten, och de hade inte heller varit villiga »at anvende den Anstrengelse og Noiagtighed», som krävdes för utgivandet av en framgångsrik juridisk tidskrift, så att Hjelm hade varit tvungen att ge ut några häften på egen bekostnad. Utgivarna tröstade sig dock med den välvilja, med vilken Orsted recenserat tidskriften. 169 170 Rolfsen och overrettsprokurator J. Homann gjorde år 1844 ett nytt försök med »Norsk juridisk Tidsskrift» och hänvisade till att landet sedan år 1831 saknat en utgivningskanal för mera omfattande juridiska avhandlingar. Utgivarna vågade dock inte lova en regelbunden utgivning, då de på grund av sina arbeten inte själva kunde ensamma svara för innehållet, men de hoppades på talrika bidrag av sådana skribenter, somhittills inte haft något forumatt publicera sina alster i.'7' Förhoppningarna kom emellertid återigen på skam, och tidskriftens enda utkomna band kom att innehålla, förutom rättsfall, främst artiklar, skrivna av de båda utgivarna. Av innehållet kan särskilt nämnas Rolfsens utförliga kritik av Hjelms förslag till en civillagbok. »Ugeblad for Lovkyndighed, Statistik og Statsoconomi» (I-X, 1861-1870) hör till de rättsvetenskapligt mest betydande nordiska tidskrifterna på 1800-talet. Tidskriften har analyserats av Dag Michalsen i en utmärkt monografi (1983), som tyvärr endast har utkommit som stencil. I motsats till sina föregångare hade UfL inga större svårigheter att få vetenskapliga bidrag, och tidskriften kom att innehålla många betydande artiklar av tidens främsta norska jurister. Den norska juristkåren hade blivit så stor, att det fanns ekonomiskt underlag för en rättsvetenskaplig publikation. >^■7 Se JS 1826, s. 436-464; JS 1828:1, s. 55-86; JS 1829-30:1, s. 1-24; JS 1829-30:2, s. 1-40. JS 1826, s. 370-398; JS 1829-30:1, s. 22-80, 81-88 och 156-192. JS 1827:1.-2. häfte; JS 1828:3.-4. häfte. JS 1829-30, s. II f. '7' Norsk juridisk Tidsskrift, Forord. Norsk juridisk Tidsskrift, s. 193-214. Se även Wagner, s. 700; Haukaas, s. 101. Michalsen, s. 2. 168 169 170
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=