145 lagstadgandena om trälar. Brandts intresse för odalsrättens historia har redan nämnts (ovan 2.3.3.)- Auberts rättshistoriska produktion inskränkte sig på 1860-talet till några mindre avhandlingar i UfL. Den mest omfattande avhandlingen »Bevissystemets Udvikling i den norske Criminalproces indtil Christian den femtes Lov» (UfL IV, 1865, s. 209 ff. och passim; även särtryck; 152 s.; 8:o) byggde på en i oktober 1864 hållen provföreläsning. »Bidrag til Kundskab om Almenningerne» (UfL VII, 1867, s. 137 ff. och VIII, 1868, s. 121 ff. och 249 ff.) gavs också ut somsärtryck (102 s.). Ett viktigt och även i detta arbete flitigt utnyttjat arbete omden norska rättsvetenskapens historia är Auberts ingående artikel »Historiske Oplysninger om det juridiske Fakultet ved det Norske Fredriks Universitet», UfL X (1870), s. 121-127 och 185-195. Undersökningen byggde enligt författarens egen uppgift på förstahandskällor bl.a. i Rigsarkivet.^^s Auberts ställningstaganden var naturligtvis tidsbundna och mycket försiktiga, i synnerhet då det gällde hans egen tid, och man kan säga, att synvinkeln var schweigaardsk. ’ Även mera rättsdogmatiskt inriktade jurister skrev emellanåt rättshistoriska arbeten. Lerches »OmNorges Statsforfatning og Retspleie i Middelalderen og sammes senere Udvikling» stannade vid den första delen (1846; 326 s.; 8:o). Av Aschehc')ugs norska statsrätt utkom endast den rättshistoriska inledningen »Norges offentlige Ret. I. Statsforfatningen i Norge og Danmark indtil 1814» (1866; XVI+604 s.; 8:o) under perioden. Författaren betvivlade själv det behövliga i en rättshistorisk inledning till statsrätten, då Norges äldsta politiska institutioner hade saknat »den overordentlige Grad af Levedygtighed», som bevarat kontinuiteten i den engelska statsrätten sedan normandernas erövring, och då statsrättens förnyande i motsats till i Sverige inte hade berott på »Folkets Medvirkning, efter dets egen Folelse af sit Behov».Det nödiga försvaret för arbetet hittade Aschehoug dock i påståendet, att av »vore nuva^rende privatretlige, administrative og okonomiske Institutioner have ... en stor Marngde sit sidste Udspring i Love og Saedvaner, der ere zeldre endog end Eneva:ldet».'5*5 Den enda avhandling, som behandlar europeisk rättshistoria, är Lassons »Om Strafferetspleiens Historie i a^ldre Tider, isa:r de Edsvornes og FolkeSe Anbcrt, UfL X (1870), s. 121, fotnoter. Sc även nekrologen över Aubert av Hagerup, TfR 1896, s. 347: »A. var fra Ungdommen af n.rr knyttet til A. M. Scliweigaard, der for ham var forst en faderlig Ven og L.rrer, senere ogsaa mangcaarig Kollega, og i hvcm han altid saa et stort Forebillede som Menneske og Videnskabsmand.» Aschehoug /, s. 1. Aschehoug /, s. 3 f. 15S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=