144 »Retskildernes Historic» och som enligt dansk sed är försedd med beteckningen »Trykt som Manuskript», inleds av ett avsnitt om den äldsta rätten (s. 1-3), vilket visar spår av den historiska skolans doktrin. Största delen av skriften behandlar lagstiftningens historia i nio perioder, av vilka kan noteras, att den sista bygger på rättsvetenskapens utveckling: »Fra Hoyer til 0rsteds Fremtr^den, eller for Norges Vedkommende indtil Rigets Adskillelse fra Danmark ISH».'"*^ Brandt hade tagit steget från ’lovhistorie’ till ’retshistorie’. Rättshistorien var mera »en historisk, om man vil kulturhistorisk. Disciplin end en juridisk». Därför var »de historiske Kilder, - Sagaer og Diplomer» vid sidan av bevarade lagar viktigaför kännedomomforna tiders rättsordning, och genomlagarna kunde man främst sätta sig in i »de Gamles almindelige Betragtning af ethvert Retsforhold».*^^ Myten om Oden som den äldsta lagstiftaren (se del I, s. 360 ff.) avfärdas, men Snorre är dock fortfarande en pålitlig auktoritet.*5i Brandts »Grundrids» var en rättshistoria, somhan senare kompletterade med att i UfL ge ut »Brudstykker af Forela;sninger over den norske Retshistoric». Serien inleddes med person-, arvs- och odalsrätten (UfL VI, 1866, s. 41-46 och passim), den fortsatte med olika legoavtal och gäld (UfL VII, 1868, s. 209-217 och passim) och avslutades med familje- och fastighetsrätten (UfL X, 1870, s. 297-302 och passim). Enligt Michalsen är föreläsningarna i rättshistoria främst en analys av det skrivna lagmaterialet, somframställdes med hjälp av 1800-talets systematik, medan Brandt inte beaktade andra källor eller satte in lagarna i deras historiska sammanhang.'^2 Brandt avlägsnade sig långt från sina teoretiska utgångspunkter i »Grundrids» och även från sin rättskällelära, i vilken han betonade sedvanerättens betydelse (se III 1.4.5.).*53 Brandt skrev dessutom bl.a. förordet omlandslagens historia (s. III-XXVI) till den tillsammans med Hallager redigerade utgåvan »Kong Christian den fjerdes Norske Lovbok» (1855), och han valde själv ämnet »Om forelobige Retsmidler i den gamle norske Rettergang» som tema för sin tredje provföreläsning (1862).i54 Han gav också ut ett par mindre artiklar: i »Militärt Tidsskrift» »Den norske Krigsförfatning i Middelalderen» (även särtryck; 23 s.), som betecknades som »Et Afsnit af Forel^esninger over Retshistorie», och »Trxlernes Retsstilling efter Norges gamle Love» (»Historisk Tidsskrift, I»; även särtryck; 14 s.), som i enlighet med rubriken är ett systematiskt referat av Brandt, Grundrids, s. 4. Brandt, Grundrids, s. 2 f. Brandt, Grundrids, s. 4. '5- Michalsen, s. 29 f. Se även Michalsen, s. 31. Om författarskapet till nämnda förord, se Halvorsen I, s. 431. Provföreläsningen finns trvckt både i UfL (II, 1862-1863, s. 345 ff., 353 ff. och 361 ff.) samt i särtrycket Brandt, Proveforelarsninger for Lektorposten i Lovkvndighed i Oktober 1862, s. 75—126. 15C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=