139 Framställningen omfattade hela det rättsområde, som Stang ansåg höra till Norges statsrätt med undantag av valbarhets- och röstningsbestämmelserna, och indelades i en inledning och tio avsnitt. Inledningen (s. 1-56) behandlade bl.a. statsrättens omfång och systematik samt grundlagarnas tolkning. Det första egentliga avsnittet (s. 57-71) dryftade Norges förhållande till Sverige, avsnitten 2—4 den utövande (s. 72-131), den lagstiftande (s. 132-270) och den dömande maktens (s. 271-310) organisation samt avsnitten 5-7 nämnda makters funktioner (s. 311-537). Det åttonde avsnittet tog kort upp frågan om någon av statsmakternas grundlagsbrott (s. 543-553), och det nionde behandlade »de i Grundloven ligefremindeholdte eller af dens Bestemmelser indirecte flydende Maximer samt specielle Regler for Statsstyrelsen i Almindelighed samt Lovgivningen i Sarrdeleshed» såsomreligion, tryckfrihet och medborgarnas jämlikhet (s. 554-620), och boken avslutades av ett avsnitt om grundlagsändringar (s. 621-656). I bokens förord stack Stang inte under stol med att hans arbete var en pionjärgärning. I läroböcker var det enligt författaren inte brukligt att ta med litteraturnoter, men han ansåg inte heller en allmän litteraturlista vara lämplig, dels då det norska materialet mest bestod av anonyma ströskrifter, dels då han »i de allerfleste Materier har maattet tage det Meste fra mig selv».!-^ Stang hade haft stora problem med att avgränsa materialet. Detta gällde i synnerhet den praxis om grundlagens tolkning, som hade uppstått under stortingsförhandlingarna, och som var föremål för fortgående förändringar. Författaren hänvisade till att ny praxis som bäst uppstod på viktiga punkter under pågående storting, men han var främst rädd för att han »ikke vilde vxre istand til for Tiden at levere noget ganske Fuldsta^ndigt og Paalideligt i denne Henseende». Lösningen var att skilja teori och praxis: den utkomna boken behandlade endast lagen själv, men Stang ställde i utsikt en bilaga, som skulle innehålla både röstningsbestämmelser och stortingets praxis i grundlagsfrågor och som »i det Seneste skal udkomme inden Udlobet af n^este Aar» och därigenom avhjälpa »den Mangel, at Fremstillingen af Praxis ei folger jxvnsides med Fremstillingen af Theorien».*28 Bilagan utkom aldrig, men Stang gav tillsammans med C. Fougstad ut »Repertorium for Oplysninger og Undersogelser, vedkommende vigtige Gjenstande for ottende ordentlige Storthings Virksomhed, 1-3» (1835-1836) och skrev i första delens tredje häfte en viktig avhandling »OmStatsraadenes Deeltagelse i Storthingets Forhandlinger» (s. 1-96). Stängs statsrätt intar en sakrosankt ställning i norsk rättsvetenskapshistoria som det första självständiga arbetet. Redan Gaarder prisade verkets »Fortrinlighed» och nämnde, att statsrätten däri var »mesterlig fremstillet», medan Stang, Fremstillin^, s. V. ’■2** Stang, Fremstilling, s. III f. Halvorscn V^, s. 408; Stang, Retsvidcnskapcn, s. 85 f. 129
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=