138 Falsen började sin framställning med att definiera begreppet ’Grundlov’ och behandlade därefter de tre statsmakterna, den lagstiftande, den dömande och den utöv^ande, samt de aristoteliska statsformerna monarki, aristokrati och demokrati.Norge hade en blandad regeringsform; den var monarkisk, då kungen stod i spetsen för regeringen »som Statens forste Embedsmand», men folket innehade lagstiftningsmakten. Regeringsformen var »altsaa en Blanding af Monarkie og Demokratie, eller et Monarkie indskra:nket ved Demokratie ...». I Norge var den utövande makten viktigast och behandlades därför först i grundlagen.'-' Den konservative Falsen kunde inte höja sig över sin tids fördomar. Eidsvollgrunnlovens §2, som förbjöd judar att komma till Norge, förklarades med att det nästan var »en Umulighed, at de nogensinde kunne blive gode Borgere i nogen Stat, hvor ikke Joder regjere», och att »Bedragerie og Underfundighed i Handel» var en så allmän egenskap hos judarna, »at det vist ikke kan kaldes nogen unodvendig Forsigtighed, at holde dem ude af et Handelsland somNorge».Falsen godtog också den tolkningen av Eidsvollgrunnlovens tryckfrihetsparagraf, att den inte hade upphävt enväldets beryktade F 27.9.1799 (del I, s. 67 och 225), som fortfarande var i kraft »forsaavidt dens Bestemmelser ej stride imod Grundloven». Den anonymt utgivna boken »Kongeriget Norges offentlige Ret, indeholdende Grundloven, Rigsacten m. m. ordnede efter de forskjellige Materier, tillligemed en Indledning. For den norske Almue og andre ustuderede Folk» (1830; [II] -1-154 s.; 8:o) skall ha skrivits av den då 23-ånge nyblivne juris kandidaten Lerche.'-^"^ Förordet innehåller en hyllning till den franska revolutionen och julirevolutionen, medan författaren tog avstånd från Napoleon (»en seierrig Despot»). Av innehållet kan nämnas det inledande avsnittet med rubriken »OmNodvendigheden for Menneskene af at forene sig i Stater; Omoffentlig og privat Ret» (s. 3-12), sombl.a. innehåller en framställning av läran om samhällsfördraget.'-5 Avsnittet kan ses som ett tecken på att naturrättsliga åsikter ännu var förhärskande i fakulteten på denna tid (se även III 1.4.3.). Med den 25-årige Stängs »Systematisk Fremstilling af Kc')ngeriget Norges constitutionelle eller grundlovbestemte Ret» (1833; XVI-1-656 s.; 8:o) inleddes en ny epok i norsk statsrätt och rättsvetenskap överhuvudtaget. Somså många av periodens arbeten var också Stängs framställning dels avsedd som lärobok för juris studerande, dels som handbok för »enhver dannet Statsborger». Falsen, s. 1 ff. Falsen, s. 6 f. '2- Falsen, s. 8. Falsen, s. 164. '-■* Halvorsen III, s. 486. '-5 Lerche, s. 3—5. '■2^ Stang, Fremstilling, s. III. 126 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=