137 dock till sitt syfte och innehåll klart från praktiska hjälpredor och formulärböcker och behandlas därför här tillsammans med skrifterna för en mera krävande publik. Steenbuchs »Bema:rkninger over Norges Grundlov af 4de November 1814» (1815; XXX+170 s.; 8:o) var den första kommentaren till Eidsvollgrunnloven med de förändringar, som unionen med Sverige hade framtvingat. Själva grundlagskommentaren är exegetisk, men Steenbuch hade försett arbetet med en lång inledning (s. V-XXX), i vilken han framlade »en kort Fremstilling af de vigtigste til den almindelige Statsret horende Grundsastninger, hvorpaa Norges Grundlov synes bygget».'Inledningen är ett uttryck för tidens naturrätt i kantiansk tappning, medan statsmakterna delas, liksomi Eidsvollgrunnloven, på Montesquieus sätt i »den lovgivende», »den executive (udforende)» och »den dommende».''5 Med tanke på senare konflikter i Norge är det värt att framhålla, att Steenbuch utförligt dryftade frågan, om folket enligt den allmänna statsrätten hade rätt att ändra konstitutionen utan regentens samtycke, och han komtill ett negativt svar."^ Den nya tiden kom dock till uttryck i att Steenbuch betecknade »den saakaldte faderlige Regiering», det av det danska enväldets anhängare omhuldade uttrycket för sin statsform, som »den meest despotiske af alle»."^ - Steenbuch återkom till statsrättsliga frågor i »Anmarrkninger ved Gonstitutionsforslagene af 1815 og 1816» (1817; 155 s.; 8.o) och pekade på de tolkningssvårigheter, somfrågan omkunglig sanktion av grundlagsändringar enligt Eidsvollgrunnloven ledde till. 118 Falsen använde i »Norges Grundlov gjennemgaaet i Sporgsmaal og Svar» (1816?; VIII+184 s.; 8:o; 3. uppl. 1829) den i 1700-talets läroböcker inte okända katekesformen; Floiers i Norge utkomna statsrätt var ett exempel på denna genre (del I, s. 204 f.). Falsen hade valt denna form, då framställningen var avsedd för »den mindre oplyste, skjondt derfor ej mindre agtva^rdige Deel [af Nationen], Borgerklassen, Almuesmanden», eftersomde från dessa grupper kommande stortingsledamöterna oundgängligen behövde »sa!tte sig ind i Grundlovens Aand» och »fatte dens Mening». Däremot trodde författaren, att »vt^r Grundlov [er] saa fattelig föredraget, at den studerede, den kultiverede Mand kan Ixse og begribe den uden Vejledning». Läsaren skulle alltså inte i bc')ken »soge videnskabelige Undersogelser, men kun en simpel, sand Fremstilling af hvad der i Grundloven indeholdes, tilligemed min Formening omde vigtigste Steder». 119 "■* Steenbuch, Forerindring. Steenbuch, s.'UlW. Steenbuch, s. XXIVff. Steenbuch, s. IX. Steenbuch, Anmxrkninger, s. 11 f. Falsen, Forerindring. 1 IS
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=