134 Femtedele ... den gjennemgribende Omarbeidelse, somjeg havde foresat mig». I den övriga texten, »der med Benyttelse af fremmed Bistand er bes0rget i Trykken», hade han närmast beaktat senare förändringar i lagstiftningen.Uttalandet visar, att Schweigaard efter utnämningen till lärare i statistik och efter övergången till politiken endast hade begränsat med tid för den egentliga rättsvetenskapen. Stang d. y. påpekade dock, att Schweigaard arbetade på sin processrätt i 35 år och att verket, i motsats till strafflagskommentaren, blev bättre mot slutet; så skall det tredje bandet ha varit det bästa.'^' Verket fick användning också i Danmark, och det citerades flitigt av Gram (se ovan 1.4.5.) och av Nellemann.'°- Schweigaards processrätt är ett verk av helt annat slag än strafflagskommentaren, vilket märks redan på den första delens inledning, i vilken författaren tar ställning till allmänna frågor som rättssystematik o.dyl. Enligt Stang d.y. var Schweigaards processrätt, somomfattade ett rättsområde, där NL fortfarande var gällande rätt, ett arbete med historiska synpunkter, somockså behandlade sedvanerätt och praxis. Stang, som inte gärna kritiserade sin stora förebild, måste dock medge, att Schweigaard inte var »historiker av fag» och att »hans hele analytiske metode maatte friste ham til at l^gge saa meget ind i lovteksten, som mulig». Därför kunde Schweigaard också komma med tolkningsförslag somförst senare blev gällande rätt.'°^ Schweigaards ställning komtydligen att likna 0rsteds i Danmark: rent rättsvetenskapligt sett tvivelaktiga tolkningar kunde vinna domstolarnas gehör på grund av framställarens auktoritet. Den norska processrättslitteraturen hade inletts redan år 1815 med Morgenstiernes pamflett »Hvilken Procesmaade i Hoiesteret, den skriftelige eller mundtlige, opfylder bedst Fornuftens Fordringer paa en god Retspleie? En juridisk-philosophisk Afhandling» (72 s.; 8:o), somledde till kritik av 0rsted i NjA och en anonym motskrift av Falsen, »Bemasrkninger angaaende hvilken Procesmaade, enten den skriftlige eller mundtlige, er bedst skikket til at sikkre Borgersamfundet for vilkaarlig Behandling saavel fra Advocaters som Dommeres Side» (1815; 23 s.; 8:o) samt repliker av Morgenstierne.'^"^ I sin skrift pläderade Morgenstierne för muntliga förhandlingar i Hoyesterett och samtidigt, möjligen av taktiska skäl, motsatte han sig hoyesterettsdomarnas prejudikatverkan (se nedan III 1.4.6.). Även Lerche gav på eget förlag ut en skrift, »Om Nodvendigheden af Reform i vor Retspleie med forudskikkede Bemarrkninger over Juristeriet» Schn'cigaard I, Forord. Stang, Retsvidenskapen, s. 93. Se Nellemann, Forelarsninger, s. 11, 17 och passim. Jfr v. Eybcn, som, TfR 1964, s. 275 f., ansåg, att Schweigaard överhuvudtaget saknade inflytande utanför Norge och att hans processrätt, »forarldet, da den udkom», inte fick någon betydelse i Danmark; TlR 1964, s. 283. Stang, Retsvidenskapen, s. 92. Se närmare Halvorsen II, s. 256 och 258; III, s. 106 f. 100 10.^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=