132 dikater, der vedr0re den nxvnte Deel af Systemet, forsaavidt de ikke allerede ere meddeelte i Haandbogen, ...» visar den viktigaste nyheten i Lassons arbete; ett omfattande beaktande av rättspraxis, som Lasson ansåg mycket viktig (se även III 1.4.6.). Lasson sade sig börja med processrättens andra del, därför att de studerande efter det att Algreen-Ussings »Haandbog i Kriminalret» (ovan, 1.6.) hade utkommit, mest av allt saknade en lärobok just i denna del av processen — ett uttalande som så gott som något visar, hur viktig den danska litteraturen var ännu på 1830-talet. Norregaards system(del I, s. 167 f.) var enligt Lasson svårtillgängligt och dessutomredan så obrukbart, att det var svårt att förse det med rättelser. 0rsted hade visserligen skrivit en mängd utmärkta avhandlingar i processrätt, i synnerhet om bevisrätten, men dessa var spridda överallt i hans talrika publikationer, och 0rsted hade varken skrivit för studenter i första hand eller i högre grad kunnat ta i beaktande de genomgripande förändringarna i Norge efter år 1814.‘^3 Lasson hade på grundval av sina privata föreläsningar beslutat »at forfatte en fuldsta:ndig Udsigt over Processens anden Deel, uden stadigt Hensyn til Norregaards System». Lasson hade främst utnyttjat och citerat danska och norska tryckta arbeten, medan han ansåg »det unyttigt at opfylde Skriftet med Citationer af de faa fremmede Verker, hvormed han har gjort sig bekjendt». Han hade också haft tillgång till Hansens och Motzfeldts föreläsningsmanuskript.^'^ Redan i detta arbete betonade författaren, att det innehöll »talrige Henviisninger til Domme og Rettergangspraxis», vilket gjorde verket användbart också som »Haandbog for Forretningsmxnd».‘^5 Bandet bestod av avsnitten »Om Beviis» (s. 1-209), »Fortsa^ttelse af L^eren om den ordin^ere Proces ved Underretten» (s. 210-276; inledningen hade tidigare publicerats som ett separat häfte^^), »om visse Arter af Proces i Sserdeleshed» (s. 277-383), »om Processen ved hoiere Ret» (s. 384-438), och »omFogedhandlinger og Processualier, somderunder forefalde» (s. 439-518). Trots att Lasson i den första delens titel hänvisade till Hurtigkarls processrätt, sparade han inte på kritik av detta arbete. Enligt honom hade det »maaskee ingensinde fyldestgjort alle billige Fordringer; vist er det i hvert Fald, at det nufor os indeholder paa eengang baade Formeget og altfor Lidet». Lasson framhöll i synnerhet Hurtigkarls lösning att ignorera alla efter Kielfredens datum för Norge utfärdade stadganden (del I, s. 170), och arbetet hade också blivit obrukbart på grund av nyare doktrin och praxis. Känslorna för dansk rättsvetenskap hade redan börjat svalna: varken Hansens civilprocessrätt eller Bangs och Larsens arbete (ovan 1.7.) var enligt Lasson användbara, då de inte beaktade norska förhållanden. Schweigaards otryckta framställning prisades Lasson, Proces II, s. III f. Lasson, Proces II, s. IVf. Lasson, Proces II, s. V’I. Lasson, Proces II, s. W.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=