130 Berner, Blume, Chop, Geib, Goldtdammer, Haelschner, Heffter, Herzel, Hufnagel, Hye-Gluneck, Köstlin, Leonhardt, Leue, C. F. Muller, Nöellner, Schwarze, Stahl, Temme, Thilo, Trummer, Zachariae, Zöpfl, Wahlberg og v. Wächter ... tilligemed nogle franske Forfatteres». Brandts anonymt utgivna »Lov angaaende Forbrydelser» (1849; 100 s.; 8:o) och Ghristian Skaar Kruses likaledes anonyma »Lov angaaende Forbrydelser. Forsynet med Henviisninger til Parallelsteder og de i Retstidenden til Udgängen af Iste Halvaar 1849 meddeelte Domme» (1849; [IIJ+99 s., 8:o) är båda rena lagutgåvor, i vilka utgivarens insats bestod av hänvisningar till annan lagstiftning och rättsfall. Före Schweigaard hade straffrättslitteraturen begränsat sig till några mindre skrifter. Ett tidigt bidrag är Hans Mollers anonymt utgivna »Om Dueller» (1819; 36 s.), somi tidens anda i Norge avslutades med ett utförligt (och verklighetsfrämmande) »Udkast til en Duellov» (s. 27-36). Moller gav följande år ännu ut ett »Forsog till en Straffelov for Kongeriget Norge» (1820; [VJ-i-232 s.; 8:o), sominte ger en bättre bild av författarens förmåga somlagskrivare. I förordet riktat till »den a^rede Lovcommittee for Norges Lovgivning» sade sig Moller framför allt ha »lasst og fulgt» »den Ixrde og gavnrige Orsted», och han hade åtminstone anammat Orsteds stränga straffrättssyn. Moller t.o.m. nödtorftigt dammade av Stampes förordning oms.k. melankoliska mördare (del I, s. 319 f.) och bibehöll livstidsstraffet i järn med årlig hudstrykning för dessa.®^ Författaren återupplivade också medeltida stadganden: »Den somfinder anden Mand i Sseng med sin Hustrue, straffes ikke omhan dersteds drasber ham».^° Straffrättsreformen väckte en livlig debatt också i Norge, vilket visas av att »Samling af ... Bemasrkninger i Anledning af Commissionens ... Udkast til en Lov for Kongeriget Norge, angaaende Forbrydelser» (1832; VI-1-408 s.; 8:o) innehöll fyrtio inlägg, bl.a. av Trescho'w. Ett utförligare ställningstagande var Motzfeldts »Bemasrkninger ved Det af den ved Kongelig naadigst Resolution af 22de November 1828 befalede Commission forfattede og bekjendtgjorte Forslag til en Lov for Kongeriget Norge angaaende Forbrydelser» (1833, 84 s.; 8:o), som inleddes av iakttagelser om straffrättens sorgliga tillstånd, vilka var allmängiltiga för de nordiska länderna vid tidpunkten. Läget var sådant, att varje reformvar att föredra framför »en Lovgivning, der bestaaer af saa stor en Masngde adspredte og usammenhasngende Lovbud, hvis inhyrdes Förening ofte bringer Lovanvenderen i Fortvivlelse...». Det behövdes i synnerhet nya stadganden ompolitiska brott, och man »skämmer sig ved end at have staaende i Lovgivningen saadanne Gjengangere fra Morkrets Tid, som 6-1-9 ff. ...» om 88 Lasson, Samling, s. III ff. Moller, Fors0g, s. 81 f. (§ 153). Moller, Fors0g, s. 81 (§151). 88
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=