121 rättens inledning och att »en Privatmand af Interesse for Forfatterens Efterladte» hade beslutat att bekosta utgivandet. Att dessa icke-vetenskapliga skäl varit avgörande framgår av att huvuddelen av personrätten byggde på Colletts dikterade kollegium från åren 1844-1845 och att nyare lagstiftning endast beaktats till författarens dödsår, medan Brandt »iovrigt alene udfort de yEndringer, somForfatteren selv i sit Exemplar havde antydet»."*^ Brandt gav i själva verket ut en upplaga, som lagstiftaren, för att använda den tyske advokaten Kirchmanns bekanta uttryck, för länge sedan till stora delar förvandlat till makulatur. »Personrettens» första band består av en kort inledning (s. 1-11) och två avdelningar, »Om Personernes almindelige Egenskaber, forsaavidt disse have Indflydelse paa Retshabiliteten» (dvs. personernas naturliga och borgerliga egenskaper samt juridiska personer; s. 12-106) samt »Om Personernes retlige Stilling som Medlemmer af de forskjellige Samfundsklasser» (s. 107-351). Trots att arbetet var föråldrat som en framställning av gällande rätt, innehöll det dock avsnitt, som ännu vid tryckandet var nyheter i norsk doktrin; t.ex. läran c')m juridiska personer (se III 2.1.2.). I det andra bandet av »Personretten», familjerätten, beaktades däremot förändringarna i lagstiftningen fram till början av år 1866, och enligt Brandt måste läsaren »saaledes txnke sig et Mellemrum af 14 Aar mellem dette og det i forrige Aar udgivne Iste Bind»."**^ Den påbjudna fiktionen visar, att endast familjerätten dög till praktiskt bruk, och det är också denna del av Colletts personrätt som kom ut i en femte upplaga av E. Hagerup Bull så sent som år 1885. Rolfsens »OmUmyndige og Va:rger» (1839; VIII+154 s.; 8:o) var periodens enda familjerättsliga monografi i Norge. Författaren gav den intressanta upplysningen, att bestämmelserna om förmyndarens inflytande på kvinnans äktenskap redan hade hamnat ur bruk, men han ansåg dock, att man inte kunde lämna dem helt åsido.Hurtigkarl beskylldes för »Mangel paa behörig Lovkundskab», vilket hade fått denne, trots en lagändring ett halvt århundrade tidigare, att behandla överförmyndarna först i slutet av framställningen.5' 2. J. J. Förmögenhetsrätt: sakrätten Först med Brandts »Tingsretten, fremstillet efter den norske Lovgivning» (1866-67; 570 s.; 8:o; 2. uppl. 1878, 3. uppl. av Hans H. Vogt 1892) täckte norska framställningar hela den allmänna privaträttens område. Brandts sakrätt byggde enligt författarens egen uppgift i hög grad på Christian Platous ■*** Collett /, Forord. Collett II, Forord. Rolfsen, Umyndige, s. IV. Rolfsen, Umyndige, s. V t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=