116 ska definitionen på straffets ändamål: »es wird gestraft, weil verbrochen ist; die Strafe ist die Manifestation des Nichtseins des Verbrechens, die Negation der Negation des Rechts».-^ Den tyska rättsvetenskapen led enligt Schweigaard i allmänhet av godtyckliga klassificeringar, oklara föreställningar omaprioriska kausalsammanhang, falska och godtyckliga begreppsbildningar och systemtvång. De enligt Schweigaard positiva företeelserna i tysk rättsvetenskap är lätt uppräknade: Haubolds och Hugos romerska rätt, Feuerbachs straffrätt och Thibauts författarskap.är naturligt, att Schweigaard föredrog den empiriskt inriktade Hugo framför den historiska skolan. Stängs nyutkomna framställning av Norges statsrätt och 0rsted nämndes somnordiska förebilder och företrädare för Schweigaards egna analytisk-deskriptiva metod; om 0rsted konstaterade Schweigaard dock, att en vidareutveckling av metoden var både »mulig og onskelig» efter 0rsteds »Ka:mpeskridt».-^ Den analytisk-deskriptiva metoden kan i korthet karakteriseras somett från all metafysik renat övervägande av den lämpliga lösningen av det enskilda rättsfallet, en metod, somhar mycket gemensamt med den nordiska 1900-talsrättsvetenskapens ’reella överväganden’. Schweigaards utgångspunkt var att »Al Lov er et menneskeligt Va:rk, og den Tankegang og Bestemmelsesgrund, hvorpaa den maa hvile, ere i deres V^esen ligeartede med Grunderne for hvilkensomhelst förnuftig Selvbestemmelse eller Beslutning, der jo ikke kan fremkomme uden ved at overveie alle de derunder concurrerende, stridende eller forenede Interesser.»^^ Det var därför naturligt, att definiera ’rätt’ somdet, »sombor gjselde somNorm efter en samvittighedsfuld Sammenfattelse og Overveielse af alle Interesser og Momenter».‘^ Schweigaard gjorde också rent hus med den även senare så populära läran omden enda rätta lösningen genomatt definiera den bästa lösningen som »den mindst ufuldkomne Afgjorelsesmaade», vilken byggde på »en udtommende Overvxielse af alle saavel individuelle somalmindelige, forbigaaende og stadige Interesser»; endast genomen godtycklig abstraktion kunde man sätta »det Nyttige og det Billige mod det Rette».-^ Bang anmärkte torrt omden analytisk-deskriptiva metoden, att den ju endast gick ut på, att man »ved at afgjore hvad der er Ret, skal tage det individuelle ved de enkelte Retsforhold i tilborlig Betragtning», men att metoden för att ha något värde dock mera måste basera Schneigaard^yi 23 (1834), s. 328. Schzi-etgaard, JT23 (1834), s. 303, 309, 316 och 328. Schn'eigaard, JT23 (1834), s. 296, 319 och 327. Schzi eigaard, ]T23 (1834), s. 332 f. Schzi eigaard, ]T23 (1834), s. 326. Schzi cigaard, ]T23 (1834), s. 327. Schn eigaard, JT 23 (1834), s. 307. Sorensen, s. 256 1., påpekar, att också Schweigaards begrepp »det Nyttige» och »det Rette» egentligen var helt innehållslösa. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=