115 tone rent teoretiskt inte var så märklig.'*^ Redan Bang, som efter samråd med sina medredaktörer i JT skrev ett avståndstagande från Schweigaards åsikter, konstaterade, att Schweigaard nog »med ungdommelig Ild» förfäktade sina åsikter och att framställningen innehöll »rigtige og treffende Bema:rkninger», men också, att författaren inte kunnat »give Publicum andet end sin egen subjective Overbeviisning» och dessutomatt: »Et Bevis for sine Resultater har han ei fort.»'*^ Bangs karakteristik innehöll många korn av sanning, men inte dock hela sanningen. - Schweigaard fortsatte sina angrepp på tysk vetenskap genom att angripa den idealistiska filosofin i en i Frankrike år 1835 publicerad artikel. Denna förblev dock obekant i Norge fram till 1880-talet och kunde därför inte påverka utvecklingen.-O Sandvik har delat upp Schweigaards åsikter i artikeln från år 1834 i negativa och positiva, och det är inte förvånande, att antalet negativa omdömen är helt överväldigande.-' Schweigaard började med att, som det kunde tyckas, slå in öppna dörrar genom ett angrepp på wolffianismen, men han hade tydligen en öppen blick för denna traditions fortlevnad i den tyska rättssystematiken på 1800-talet.-- Den samtida naturrättsforskningen i Tyskland saknade helt värde (se III 1.4.3.), och Schweigaard tycks ha betraktat hegelianismen som sällsynt vidrig (III 1.2.3.), men det var inte heller mycket bättre ställt med den romerska rätten (III 1.4.4.). Också den historiska skolan kritiserades, medan Schweigaard däremot ansåg skolans motståndare mera framstående (III 1.2.1.). I straffrättsvetenskapen hade man kommit »til Nulpunktet af al Tamkning», och Schweigaard åskådliggjorde detta bottenläge genomatt upprepa den hegelianT.ex. Sandvik, Schweigaard, s. 159; Slagstad, NNT 1985, s. 50; Slagstad, s. 31: Schweigaard avvisade »hele den tvske filosofi så å si i förbifarten»; se även Sorensens träffande definition (s. 258): en kampskrift, »skrevet i all hast i irritasjon over hegelianere og andre svstembyggere i Tvskland, og skrevet for å irritere». Se också Castbergs mera positiva omdöme, TfR 1964, s. 118 f.: »... mange treffende bemerkninger ... forfriskende ...». Bang, yr 23 (1834), s. 333 f. 2° Ett exempel på det tidvis exalterade språkbruket; Schweigaard, Ungdomsarbejdcr, s. 240: «... den tyske Filosofi, som gjennemtra;nger Universet, gjennemskuer Gud, som ikke kjender Grxmdser, Tvivl eller Dunkelhed, som gaar ud fra Intet, forudsxtter Intet, frembringer Intet, denne Filosofi med de store Lofter og de evinderlige Indledninger, denne Filosofi, somfordxrver Sproget og odekvgger T,rnkningen og som i sit V,rsen er scholastisk, en blot og bar Ordfilosofi — ja hvad er den nu egentlig?» - Aven slutdomen (a. a., s. 300) var förintande: »Den tvske Filosofi har gjort meget Ondt, den har fort mange gode Aander vild; det er paa Tide at gjore det af med den.» Uppsatsen hade skrivits efter en diskussion med Fleinrich Heine {Schweigaard, Ungdomsarbejder, s. VII), medan Schweigaard hämtade de filosofiska argumenten från den tvske antihegelianen och empiristen Friedrich Ed. Beneke (1798-1854), vars föreläsningar han hade hört i Berlin; se Aall, s. 10 ff. Inställningen till uppsatsen har även senare varit beroende av envar skribents åsikter om den tyska idealismen. Aall (s. 10 och passim) samt Seip I, s. 101, är positivt inställda, medan uppsatsen enligt Skirbekk (Jussens venner 1984, s. 258 f.) och Slagstad, NNT 1985, s. 50, inte har vare sig teoretiskt eller filosofiskt värde, utan det är frågan om en ren polemik; se även Slagstad, s. 30 f. ■2' Schw'eigaard, s. 158 ff. ■2’ Se Schweigaard, yX 23 (1834), s. 292 f. 9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=