114 Perioden fram till 1830-talet kan betecknas som ’naturrättslig’ endast såtillvida som denna benämning överhuvudtaget är adekvat för den förorstedska dansk-norska rättsvetenskapen, och någon naturrättsframställning publicerades inte i Norge. Steenbuch föreläste visserligen i naturrätt fram till sin död, men hans sista föreläsningsserie i detta ämne följde Rottecks i Fichtes anda skrivna »Lehrbuch des Vernunftrechts und der Staatswissenschaften» (1829-1835) och representerade alltså det nyaste inom naturrätten.Stang höll 1830-1831 föreläsningar i allmän rättslära, somlänge cirkulerade som avskrifter, men somaldrig gavs ut.''^ Ett i den juridiska fakulteten i Oslo bevarat exemplar med titeln »Almindelig Retsl^ere föredragen ... i forste og andet Semester af Aaret 1830. I Afdeling indeholdende Indledning til den almindelige Retsla:re, samt den naturlige Privatret» skall enligt en påteckning på titelbladet ha tillhört Carl N. Stoud Platou, och föreläsningarna är tydligen upptecknade av denne. Manuskriptet innehåller en för tiden typisk framställning av den allmänna rättsläran, dvs. naturrätten, och föreläsaren föredrog Fichte framför Kant, vars definition av rättighetsbegreppet enligt honomvar misslyckad och vars grundande av rättsläran på den yttre frihetens begrepp var både »intetsigende» och »misledende».^^ Föreläsaren förbigick däremot Hegel med tystnad. - Också åhöraranteckningar av Aschehougs föreläsningar i rättsfilosofi från våren 1856 (79 s.) finns bevarade i den juridiska fakultetens samlingar. I själva verket är hela periodens norska utbud av tryckta rättsfilosofiska och rättsteoretiska skrifter skrivna av jurister helt obetydligt: Schweigaards berömda »Betragtninger over Retsvidenskabens nserv^erende Tilstand i Tydskland» (1834; JT23, s. 292-333) och ett litet häfte av Rolfsen. Vidare kan man nämna den gamle filosofie professorn Niels Treschows (1751-1833) »Lovgivningsprincipier eller omStaten i Forhold til Religion, S^der og Cultur» (1820; VIII-i-464 s.; 8:o) med en efterföljande andra och tredje del år 1821 och 1823.'^ Gaarder talade också år 1845 omsin tid som »en Tid, da al Retsfilosofi paa det na;rmeste er banlyst fra Universitetet og Retsvidenskaben hartad gjort ikkun til et Aggregat af den meest minutiöse positive Lovkundskab».^^ Schweigaards angrepp på den tyska rättsvetenskapen hör till de oftast citerade arbetena i undersökningar rörande den norska rättsvetenskapens historia, samtidigt som man inte underlåter att framhålla, att Schweigaards skrift åtminsSe Stang, Retsvidenskapen, s. 77. Stang, Retsvidenskapen, s. 86. Stang, Retslarre, s. 46 och 48. Omdetta arbete, se Christophersen, s. 402-435. Gaarder, s. IV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=