94 Kolderup-Rosenvinges »Lovhistorie» har betecknats som den första sammanhängande framställningen av dansk rättshistoria,ett riktigt påpekande, då Kofod Anchers »Lov-Historie» bestod av en samling fristående uppsatser (se del I, s. 201). Kolderup-Rosenvinge jämställde Kofod Ancher med Savigny, men han ansåg Kofod Anchers framställning vara för utförlig för att kunna läggas till grund för föreläsningar och Kongslews inledning till privaträtten (del I, s 165) igen udvortes Lovhistorie».^^8 Kolderup-Rosenvinge använde redan i »Lovhistorie» Hugos indelning i vttre och inre rättshistoria, men i likhet med bl.a. Hugo och Eichhorn lät han detta inte i större grad inverka på dispositionen, utan han behandlade enligt den synkroniska metoden varje periods såväl yttre som inre rättshistoria som en avslutad helhet för att undvika »skadelig Adsplittelse» och för att erhålla den fördelen, att »Retssystemets forskjellige Dele i visse Tidsrum ... gjensidigen oplyse hinanden». Kolderup-Rosenvinge sade sig vara mera tveksamöver det berättigade i att använda den gamla Institutionesordningen somgrundval för den inre rättshistoriens disposition, men han försvarade denna lösning med argumentet att det traditionella systemet ännu användes i framställningar av gällande rätt.-^"^ Kolderup-Rosenvinge betonade nyttan av rättshistoria: den var ingen »i det mindste upractisk Disciplin», utan en tillräckligt ingående rättshistorisk kunskap var »frugtbringendeved Anvendelsepaa det gjeldende Retssystem» (se även III 1.). Kolderup-Rosenvinges rättshistoria indelades tidsmässigt i fem perioder: tiden fram till år 1020, 1020-1241, 1241-1522, 1522-1588 och 1588-1683. Denna periodisering hade framtida betydelse närmast därigenom, att gränsdragningen mellan rättshistoria och gällande rätt vid DL:s ikraftträdande år 1683 var i bruk ända framtill mitten av 1900-talet. Periodiseringens betydelse minskade redan i Kolderup-Rosenvinges rättshistoria genom den genomgripande revision av framställningen, som genomfördes i »Retshistorie» år 1832. På grund av erfarenheter från undervisningen och under intryck av kritik från tyskt håll gick nu Kolderup-Rosenvinge i den inre rättshistorien över till en diakronisk metod, dvs. varje rättsområde behandlades skilt för sig från tidernas början fram till år 1683.-^* Däremot bibehöll författaren Institutionesordningen i framställningen av den inre rättshistorien. Kolderup-Rosenvinges rättshistoria blev under 1800-talet normgivande för senare framställningar, somalla följde den diakroniska metoden.-^- Larsens åren -57 Dahl, s. 186. Kolderup-Rosenvinge, Retshistorie, s. VI f. (Fortale til den forste Udgave). -55 Kolderup-Rosenvinge, Retshistorie, s. VIII (Fortale til den forste Udgave). 762 Kolderup-Rosenvinge, Retshistorie, s. VII (Fortale til den förste Udgave); se även Tarnm I, s. 11; Tamm, Retsvidenskaben, s. 150. 76' Kolderup-Rosenvinge, Retshistorie, s. III f. (Fortale til den anden Udgave). 767 Tamm, Retsvidenskaben, s. 150. bristfällig därigenom, att den endast behandlade »den vara 260 258
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=