91 passade därför enligt Bang inte till grund för föreläsningar på danska och för examina på latin. Bang ville framställa den yttre rättshistorien som en särskild del i början av systemet, medan han däremot inte ansåg det ändamålsenligt att avskilja »den indvortes eller Antiqviteterne som en s^eregen forelobig Disciplin». Det var bättre, att i samband med de särskilda avsnitten av den justinianska rätten »forudskikke en Fremstilling af den hertil horende Retssa:tningers historiske Udvikling, hvorefter man da bor soge at fremstille Retsforholdet i det nyeste Skikkelse ...».-‘^^ Det sista påståendet tyder på, att Bang hade i tankarna det somi Tyskland kallades »heutiges Römisches Recht». Bang gav inga uppgifter om den litteratur, som han hade använt. Han konstaterade senare, att han hade varit tvungen att inskränka sig till »de beromteste nyere Systemer» och att han dessutom hade bekantat sig med vissa berömda äldre och flere nyare monografier: »lovrigt har jeg maattet holde mig til Kilderne ...». Trots detta betonade Bang, att hans lärobok »ei gior Krav på at indeholde mairkelige nye Sa:tninger». Hans avsikt var endast, »at give en nogenlunde tro Billede af den Romerske Ret paa det Standpunkt, hvortil Videnskaben nu har bragt den idet jeg ved Hielp af Kilderne vilde soge at prove og vselge, og saaledes komme til en egen Overbeviisning om det Rigtige». Bang tycks ha betraktat egna åsikter närmast som olycksfall i arbetet: »En enkelt Bemxrkning er naturligvis hist og her min egen, ... men dette vil dog ei sige mere, end at jeg ei veed, at en slik Bema;rkning er giort af nogen Anden.»Bangs beroende av tysk doktrin framgår också av att han urskuldade den avbrutna utgivningen av den speciella delen med att han villevänta på Savignys »System», så att han då skulle vara i stånd till »at meddele noget bedre, end jeg eller havde kunnet prestere».-'^- Bang nämnde själv, att han fått en berömmande recension av Georg Christian Burchhardi, som var professor i Kiel. Burchhardi hade dock också fäst uppmärksamheten vid bokens omfång, som gjorde den olämplig att användas under föreläsningarna.-'*-^ Bang saknade Kolderup-Rosenvinges förmåga att skriva koncisa läroböcker, och han urskuldade sig redan i början för bokens omfång med att just detta »vil anbefalde den til andre danske La^sere end de Studerende alene».-■*"* Bangs svårighet att begränsa sig syns också i att han ursprungligen planerade en framställning i två band, medan planen redan två år senare svällt ut till tre band.-'*^ Bangs grundlighet var en medverkande orsak till Bang /, Forerindring, s. Ill f. Bang /, s. 12 f. ’■*' Bang II, I, Forerindring, s. V. Bang - Larsen I, s. VII f. Bang II, 1, s. IV. Bang I, Forerindring, s. V. Bang I, s. 13 och Bang II,l, s. III.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=