RB 58

90 dissertationer; förutomNorbomPetersens och Casses privaträttsliga avhandlingar (ovan 1.4.5. och 1.4.7.) kan man nämna Paulsens arvsrättshistoriska licentiat- och doktorsdissertationer »De antiqui populorum iuris hereditarii nexu cum eorum statu civili, speciatim iuris Scandinavici, Germanici et Romani ratione habita, I-II» (1822-1824; [2J-I-161 s. och [2J-I-89 s.; 8:o), av vilka den förra delen omgermansk rätt dedicerades till Schlegel och Eichhorn, den senare omromersk rätt till Hugo, A. W. Cramer i Kiel och Savigny. Även Wilhelm Henrik Drejers licentiatavhandling »De iniuriis realibus secundum leges Romanas patriasque ...» (1823; [VIJ+318 s.; 8:o) byggde på en rättsjämförelse.238 ExamensF 1821 krävde undervisning inklusive tryckta läroböcker i »Den romerske Rets System, i Förbindelse med dens Rets Historie og Antiquiteter», och Bang och Kall, som konkurrerade om professuren efter Hurtigkarl, förpliktades att hålla en provföreläsning både omden romerska rättens betydelse i Danmark (se III 1.4.4.). och omett romerskrättsligt tema »De damno iniuria dato, ex lege Aquilia». Rubriken visar, att det romerskrättsliga läroämnets innehåll med tiden förändrats. Undervisningen i juridik i Köpenhamn på medeltiden och framtill 1600-talet hade inskränkt sig till undervisning närmast i den romerska rättens grunder (del I, s. 17 och 21 f.). F 1736 hade däremot främst talat om ius romano-germanicum, dvs. den i Tyskland gällande »Gemeines Recht», medan man nu i enlighet med den historiska skolans program gick över till att undervisa i klassisk romersk rätt. Undervisningen skulle enligt ExamensF 1821 beakta den romerska rätten dels som en enhetlig rättsordning (Institutiones o. likn.), dels somett historiskt fenomen (romersk rättshistoria). Bangs ofullbordade »La^rebog i de til den Romerske private Ret henhorende Discipliner, 1-11,1» (1833-1835; XI +VI +530 s. och VI +273 s.; 8:o) framställde både romersk rättshistoria, »Den udvortes Retshistorie» (I, s. 15-268), och delar av den romerska privaträtten, nämligen »Retssystemets almindelige Deel» (I, s. 269-530) och sakrätten av »Retssystemets specielle Deel» (11,1). Bang hänvisade som brukligt var till den plikt att använda tryckta läroböcker, som stadgats i ExamensF 1821. Det saknades emellertid danskspråkig litteratur, och de äldre kompendier på latin, vilka använts i årtionden i Köpenhamn, »efteråt de ere lagte til Side ved de Hoiskoler, hvor det civilistiske Studiumer fremmet ved foryngret Kraft, svare efter alle Kyndiges Dom ei til de Fremskridt, somVidenskaben har gjort i dette Aarhundrede, i hvilket saa mange nye Kilder ere fundne». De nyaste framställningarna var dock skrivna på tyska och Avhandlingen utsattes för ett sällsynt hätskt angrepp i »Recension af Hr. Dreiers Licentiatdisputats de injuriis realibus» (1823; XI-t-101 s.) av Normann, som förlorat mot Drejer vid besättandet av notarietjänsten i den juridiska fakulteten. Se även Drejer, »Svar p.å Hr. Licentiatus juris Normanns Recension over min Licentiatdisputats» (1823; VIII+47 s.).

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=