89 1.12. Romersk rätt och rättshistoria Dahl delade i sin framställning av den danska rättsvetenskapens historia in 0rsteds efterföljare i »Dogmatikere» (Hansen, Bang, Scheel, Algreen-Ussing, Gram, Nellemann och Hoick) och »Retshistorikere» (Kolderup-Rosenvinge, Larsen, Paulsen, Stemann, Finsen och Krieger). Dahl medger själv, att hans indelningar inte »taale af letforstaaelige Grunde at vejes paa Guldva^gt»,-^^ och i synnerhet klassificeringen av Krieger är rätt sökt. Krieger var visserligen mycket intresserad av historisk forskning,-^^ men han skrev aldrig något rättshistoriskt arbete; även licentiatavhandlingen hade ju behandlat ett så aktuellt och ’ohistoriskt’ tema somde nya provinsialständerna. Själva indelningsprincipen är också missvisande, eftersom ingen rättsvetenskapsman under denna tid var en renodlad rättshistoriker. Även Stemann, vars rättshistoriska huvudarbete utkom år 1870, hade tidigare publicerat rättsdogmatiska arbeten på tyska omSlesvigs rätt. Aandra sidan skrev även en del ’dogmatiker’ rättshistoriska arbeten: Bang ägnade sig åt romersk rätt, Scheel gick in på dansk och norsk rättshistoria i sin doktorsdissertation och Hoicks statsförfattningsrätt inleddes av en omfattande historik. Det bör noteras, att 0rsted, trots sin principiella sympati för cien rättshistoriska tolkningen, däremot aldrig skrev något rättshistoriskt arbete. Dahls indelningsprincip kan dock försvaras med att rättshistoria blev ett med rättsdogmatiken jämbördigt ämne i början av 1800-talet. Hugos berömda frågor (ovan 1.2.) syftade till att indela rättsvetenskapen i tre likvärdiga områden: rättsfilosofi, rättsdogmatik och rättshistoria. Redan den första examensförordningen 10.2.1736 talade (I 6.) omkunskaper i skillnaden mellan DL och NL samt äldre dansk och norsk rätt som ett frivilligt examensämne, men först ExamensF 26.1.1821 införde rättshistoria och romersk rätt som självständiga, obligatoriska examensämnen. Romersk rätt och (dansk) rättshistoria framstod somhelt separata ämnen, vilkas undervisning handhades av olika lärare — möjligen en dansk tillämpning av den skarpa gränsdragningen mellan romanister och germanister i Tyskland. Först senare har romersk rätt och rättshistoria förenats till ett examensämne och en lärostol i Danmark och annorstädes i Norden, medan skillnaden än i dag kvarstår i Tyskland. 1.12.1. Romersk rätt Danskarna tog inte aktivt del i den romerskrättsliga forskningens uppblomstring i början av 1800-talet, för vilken det egentligen saknades förutsättningar i Norden. Romersk rätt lämnade närmast material för en rättsjämförelse i äldre Dahl, s. 194. Kriej;cr var bl.a. ordförande i Dansk historisk Förening åren 1857-1870; se Jorgensen, Krieger, s. 108. Se Tamm, Retsvidenskaben, s. 151.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=