88 tatio de jure ecclesiarumin Islandia» (1844; 129 s.; 8:o; teologisk dr-diss.)- Slutligen kan ur rättshistorikern Wilhjälmur Finsens tidigaste produktion nämnas »Fremstilling af den isländske Familieret efter Grägäs» (Annaler for nordisk Oldkundskab og Historie, 1849, s. 150-331 och 1850, s. 121-272). Tekniska förutsättningar för den rättsvetenskapliga litteraturens fortlevnad på Island uppstod först genom grundandet av ett nytt tryckeri i Reykjavik på 1840-talet. Det första juridiska alstret från detta tryckeri var Pöröur Jonassons framställning av förlikningsväsendet »Ums^ettamål å Islandi» (1847; VI+82 s.; 8:o), ett arbete som enligt författaren var behövligt, då Magnus Stephensens framställning redan var över tjugo år gammal och dels inte behandlade mera tvivelaktiga frågor, dels saknade nyare bestämmelser. Föröur Jonasson uppgav, att hans text främst byggde på 0rsteds ’förträffliga’ monografi »Udforlig Undersogelse over de Retssporgsmaal, somLovgivningen omForligelsesvxsenet fremkalder» (AfRII, s. 413—556).2^2 Storverket från det nya tryckeriet var Påll Vidalms (1667—1727) »Skyringar yfir fornyrdi lögbökar J^eirrar, Jönsbök kallast» (1847-1854; XLIV+658 s.); utdrag av arbetet hade tidigare givits ut på 1780-talet (se del I, s. 197). Reykjavik Péturssons »Islenzkur kirkjuréttur» (1863; IV+260 s.; 8:o; 2. utg. 1890) och Forvardur Ölafssons »Nokkrar athugasemdir umsveitarstjörnarnina ä Islandi (85 s.; 8:o); ett arbete som motiverades med den ökande kommunala självstyrelsen på Island. De begynnande strävandena mot en större autonomi komtill uttryck i Jön Sigurössons »OmIslands statsretlige Forhold. Nogle Bem^erkninger i Andledning av J. E. Larsens Skrift ’Om Islands hidtilvzerende statsretlige Stilling’» (Kbh 1855; 108 s.; 8:o). Författaren betonade, att hans mening inte hade uppkommit »af nogensomhelst fjendtlig Stemning mod Danmark, eller den danske Regjering, eller af en ensidig overdriven national isländsk Tendents», men han torde ha träffat motståndarnas ömma punkt genom att hoppas, att »de, der ikke anerkjende injuriam temporum i Slesvig, heller ikke ville tillasgge den nogen overveiende Vsegt i Island».2^4 Såväl Jön Sigurössons somLarsens skrifter publicerades också på isländska (1856), och Larsens trycktes ånyo i dennes »Samlede Skrifter I, 3», s. 211—249. utgivningsorten också för Jön var 233 232 PörburJonasson, s. IV. 233 Porvarb Olafsson, s.3. 23“' Sigurbsson, förordet. Om Islands statsrättsliga ställning på 1800-talet, se DUbeck, Handbuch, s. 631 ff. med litteraturhänvisningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=