85 en nordisk rättsjämförelse i forskningen är förvånande endast vid det första ögonkastet, då ju skandinavismen var de dansksinnade Slesvigbornas sista halmstrå. Christian Ludwig Ernst von Stemann, sombetecknade sig som en tacksamelev och vän till Paulsen,var liksom denne en tyskspråkig, men dansksinnad slesvigsk jurist med främst rättshistoriska intressen. Stemann publicerade på 1850talet »Schleswigs Recht und Gerichtsverfassung imsiebzehnten Jahrhundert» (1855; IV+282 s.; 8:o), sombyggde på de tidigare outnyttjade slesvigska domstolsprotokollen, samt »Das Giiterrecht der Ehegatten im Gebiete des Jiitschen Lovs» (1857; IX-i-211 s.; 8:o). Efter förlusten av hertigdömena flyttade Stemann till kungariket, och hans huvudarbete utkom efter kriget i Köpenhamn, »Geschichte des öffentlichen und Privat-Rechts des Herzogthums Schleswig, I-III» (VIII +246 s.; [IVJ+395 s. och XVI +394 s.; 8:o, det sista bandet innehåller endast urkunder från åren 1260-1767). Stemann framförde den urgamla ursäkten, att han ursprungligen endast samlat materialet för eget bruk. Han hade därför endast behandlat privat-, straff- och processrättens historia, men med tiden ansett det nödvändigt att också ta med förändringarna i de statsrättsliga förhållandena, då dessa på senare tid behandlats så utförligt, men dock främst i »Parthei- oder Tendenz-Schriften ... bei denen daher eine wirklich wissenschaftliche Richtung ... dem Zwecke untergeordnet erscheint». Stemann ansåg naturligtvis, att han själv strikt följde en sådan vetenskaplig riktning.2-' Först Stemanns sista arbete, en framställning av Danmarks rättshistoria (nedan och del III), komut på danska. Den danskspråkiga slesvigska rättsvetenskapliga litteraturen upplevde en hektisk, men kortlivad blomstring från början av 1850-talet till år 1864. Efter treårskriget 1848-1850, som tydligt givit uttryck för schleswig-holsteinarnas hätskhet mot allt danskt,--- började man i Danmark föra en aktiv politik för danskhetens bevarande i Slesvig. Denna politik utsträcktes också till rättsvetenskapen: man uppmanade »nogle af de bedste yngre Kra^fter ved Universitetet til det slesvigske Retsstudium, for om muligt at erstatte og överflödiggjore det hidtil saa sta:rke tydske Element i den slesvigske Rets baade videnskabelige og practiske Behandling».--^ Historien om denna senare obeaktade rättsvetenskap är en ’förlorarnas historia’; den slesvigska litteraturen förlorade helt sin betydelse efter år 1864, t.o.m. i de brottstycken av Slesvig (åtta socknar Stemann I, Vorredc, s. V. Stemann I, Vorrede, s. III f. --- Sc t.ex. Paulsen, somi »Rets-Formularbog», »Fortale til den anden Udgave», s. VI och VII, nämner, att ’rebellerna’ förstörde i synnerhet dansksinnad eller danskspråkig litteratur, däribland de osålda exemplaren av »Rets-Formularbogs» första upplaga. Hoick /, s. IV f. (utgivarnas förord).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=