Besittning och hävd i normoch lärd diskurs 93 att diskutera enligt vilken princip arvingarna skulle få lösa in det omtvistade godset, vilket Fleming uppenbarligen höll som en pant.-^*^ I målet mellan Ingrid Larsdotter och Mårten Nyman (1684) betonade en assessor att »det inte var hans gård vidare än en ren besittning».I målet mellan Jacob Sneekenberg och Fledvig Florn (1687), som gällde ett torp med därtill hörande marker, påtalades att grevinnan inte hade titulus utan bara possession, »vilket ingen ägande rätt kan tillägna.»’’^ Frågan hur man skulle skilja rätt besittning från orätt besittning var så mycket viktigare som principen att besittaren antas (presumeras) vara ägare kunde bh farlig, om den inte kopplades till en mycket strikt definition av vilka typer av besittning som kunde komma i fråga. Begreppet besittning måste definieras snävt, så att rena besittningsförhållanden inte gled över i ägandeförhållanden. Stor möda ägnades därför åt att urskilja vad som kunde anses vara rätt respektive orätt besittning. Vi såg denna strävan komma till tydligt uttryck i Olaus Thegners votumi det stiernsköldska målet och 1 målet mellan Sneekenberg oeh Horn. Vi såg det även i Bärlings förslag till jordabalk, där besittningsskyddet gjordes beroende av laga fång. Vad man fruktade, medvetet eller omedvetet, var att människor skulle tillägna sig det, somde inte hade rätt till, oeh att de, sedan de väl kommit i besittning, skulle kunna vinna tvister genom att utnyttja besittningens processuella förmån (befrielse från bevisbörda) eller att de skulle tillskansa sig ränteinkomster de inte hade rätt till. Rålamb beskrev i sitt arbete hur »många» försökte att först sätta sig i besittning av det åtrådda objektet, för att därigenom skjuta över bevisbördan på motparten. Han uppmanade domarkåren att ta ett särskilt ansvar för att ett sådant tillvägagångssätt inte fick passera ostraffat.'’' Om besittning således var ett nyckelbegrepp i många sammanhang, så var det också ett problematiskt begrepp. Tidens lagstiftare ville upprätthålla och förbättra besittningsskyddet, men hade samtidigt vissa problem med att avgränsa det till rätt personer. Besittningsbegreppets avgränsning och tillämpbarhet blev därför ett ständigt återkommande tema i jordtvisterna, mte minst på 1680talet då effekterna av den stora reduktionen gjorde sig märkbara. A ena sidan ville man att så många som möjligt skulle få »sitta i rolig possession», å andra sidan kunde inte tillfälliga eller rentav olagliga innehav få lägga grund för hävd och ägoanspråk. Detta visar, lik-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=