Besittning och hävd i normoch lärd diskurs 91 sterbhusets skulder.^^ I detta sammanhang är det hans och Silfversparres tolkning av jordabalken somhar störst intresse. Trots att JB 19 måste sägas vara otydlig, förfäktade De la Gardie uppfattningen att den gav uttryck för principen att besittaren har rätt till avkastningen. Han resonerade här på ungefär samma sätt som Rålamb, då denne vinnläde sig om att visa att possessio-förmånerna fanns uttryckta i lagen. Även andra assessorer anslöt sig till presidentens mening och framhöll att man inte fick kränka den, somvarit i god tro (Gyllenankar), samt att det var i enlighet med »jure naturali et communi» att man fick åtnjuta det man haft besvär för (Svalg). Sammanlagt fanns det alltså femolika sakagrument för Sparres sak, samt ett auktoritetsargument (hänvisningen till naturrätt och romersk rätt). Men flera hovrättsledamöter ogillade presidentens mening. Vicepresidenten Olaus Thegner^-^ hade avgivit ett skriftligt votum, där han främst tryckte på att Sparre inte hade bevisat att han lagligen kommit i besittning av godset. För att komma i åtnjutande av besittningens förmåner fordrades, enligt Thegner, ett laga fång. Han avvisade också presidentens andra argument, då han menade att den regel presidenten hade i åtanke inte var tillämplig i detta fall. Han markerade slutligen att man inte kunde tolerera privat nytta på bekostnad av allmän skada, dvs. att kronan skulle mista ersättningen för de räntor Sparre redan uppburit. Det sista argumentet bemöttes av assessor Reenstierna i ett senare inlämnat utlåtande. Denne menade att det allmänna (publicum) också hade ett intresse av att en besittare somSparre fick behålla de uppburna räntorna, ty annars skulle ingen vilja ta emot något gods på så dåliga villkor utan hellre låta dem ligga obrukade — till skada för kronan och landet. Det somslutligen komatt avgöra saken till Sparres nackdel var frågan om god tro. Fegerstierna påpekade att sedan 1675 hade var och en vetat att arv av detta slag var osäkra på grund av reduktionsbeslutet. Då, 1675, hade man nämligen i riksdagsbeslutet påmint omatt reduktionsverket borde fullföljas.Kunde någon som tillträder ett arv, på vilket kronan har ett anspråk, anses vara bona: fidei possessor? Detta argument kunde finna direkt stöd i jordabalken,^-'’ och fick även presidenten att ändra mening. Detta fall har återgivits tämligen ingående, eftersom det belyser komplexiteten i denna typ av tvister och vilka olika tolkningar man kunde komma framtill. De la Gardie med flera tolkade således jor-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=