Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer 77 Följande cir beordrade kungen att man skulle rannsaka i Uppland om»förkomna hemman». Det handlade omkrono- oeh skattehemman till ett värde av närmare tvåtusen daler silvermynts ränta, samt dera frälsehemman, »som ingen vet hvar de stå att igenfinna». Kungen förmodade att deras ägor blivit »inlagda» under andra hemman.^’ Huruvida detta skett somföljd av självsvåldig tillägnelse från grannar (som på Gotland) eller om det berodde på handel och arvsskiften uttalade han sig dock mte om.'’- Precis somi fråga omrelationerna inomenskilda byar, handlade det här om en rädsla för inkräktande. Framför allt gällde denna rädsla ödelagda kronohemman och svårbevakade kronoallmänningar,'’-^ ty kronan kunde förlora stora intäkter därigenom att sådan jord försvann. Hemman kunde försvinna eftersom det ännu saknades entydigt definierade fastigheter och entydiga fastighetsregister. Det var helt enkelt inte så lätt att kontrollera att inte hela hemman uppslukades av grannhemman, i all synnerhet som det ofta rådde ägoblandnmg i byarna. Hela lantmäteriverkets aktivitet, som intensifierades under Karl XFs tid, syftade till att etablera bättre kunskap om gårdarnas belägenhet och resurser för att på så VIS förbättra kontrollen av att inte jord försvann. Från och med år 1634 hade regenterna utfärdat upprepade order till landets lantmätare att rannsaka om ödegårdar och förmedlingar. I Kammarkollegiets fullmakt för lantmätaren Johan Larsson, verksam i Östergötland, sades således att han skulle ta reda på genom vems förvållande som skatte- och kronohemman blivit »avsigkomna» e»ch till privat nytta brukade. Han skulle också notera de personer, vilka »häfdat och brukat åker och äng vid olika tider, samt om några utlagor till Kronan» gjorts.'"* Problemet kan också belvsas genomett mål i hovrätten. Ar 1664 godtog Svea hovrätt lagmansrättens tidigare dom att Karin Månesköld i Ängcby skulle anses ha fått urminnes hävd på mark, som regementssknvaren Carl Andersson försökte kräva m för hemmanet Flats räkning. Marken låg visserligen i Angeby men Carl Andersson menade att den var en utjord, somhört till kronohemmanet Flat (somhan för tillfället innehade somdonation) mellan 1554 och 1584. Carl Andersson åberopade en rad skäl för sin sak, och jag skall här bara nämna några. En attest från Kammararkivet visade att Flat hade varit påförd en utjord i Angeby under trettio års tid, liksom att Flats skatt varit oförändrad sedan dess, dvs. att det fortsatt att skatta för utjorden. Carl Andersson visade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=