Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer 75 omsådana saknades skulle man dela efter öre oeh örtug (BB 28)d’ Beträffande återupptagande av ödelagda marker hade ett särskilt, nyskrivet kapitel om detta infogats i Kristoffers landslag, i vilket betoning lades vid att sådant återupptagande måste ske under kontrollerade formerd^ Byggnmgabalken ger ett entydigt mtryck av att jordinnehav med dylika ursprung var olagliga. Men den rättsliga situationen var något mer komplicerad än så. För det första har ciet i äldre forskning förmodats att byggningabalkens bestämmelser om cfelning (hälftendelning eller efter öre och örtug) inte var aktuella längre i de mer tätbebyggda områdena, ja, att de eventuellt var inaktuella redan när landslagarna antogs. Denna uppfattning, som formulerats av Akc Holmbäck, skulle alltså innebära att systemet med i terrängen markerade gränser i vissa regioner skulle ha vant det dominerande unefer den tid somär aktuell i efenna undersökning.Att detta skulle kunna tas som en generell beskrivning av situationen i Sverige förefaller dock osannolikt; så har ju t.ex. Wolter Ehn visat att flera byar kunde ha gemensamma gärdeslag långt fram i tiden i Uppland, dvs. några gränser fanns mtc markerade i terrängen. För det andra har man att ta hänsyn till jordabalkens bestämmclser om urminnes hävd. Lagtexten var mycket kortfattad, men sade i alla fall (i Magnus Erikssons landslag): »Tv lagligt fånget är rätt fånget, och allt olagligt fånget är såsom icke fånget, till dess att urminnes hävd kommer till.»"*^ Kristoffers landslag formulerade det på följande sätt: »ty att allt lagfånget är rättfånget, och allt olagligt fånget är som ofånget tills urminnes hävd kommer på; och evar som urminnes hävd kommer på, det är lagfånget, och det må ingen kvälja.» Kristoffers landslag innehöll således en ytterst kategorisk formulering omurminnes hävd.'*''^ Att det stod att »evar sc)murminnes hävd kommer på, ciet är lagfånget, och det må ingen kvälja». Innebar ju ett absc^lut påbud (evar = närhelst, i alla situationer).'^'^ Frågan är hur denna bestämmelse gick att förena med byggningabalkens förbud mot intagor på samfälld mark: var sådana att betrakta som olagliga eller blev de lagliga efter en tid, i kraft av urminnes Och omciet stämmer att ciet ofta fanns gränser i lanciskapet, vilket Hc')lmbäck menade, hur värderade man i så fall en sådan gräns om den mc^tsacies av det faktumatt någon hävdade inomden? 4’ hävd?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=