Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer 73 gifter omutjordar (och vissa andra bebyggelsecnheter) rekonstruera cn medeltida bebyggelsesituation.^’’ En tvärvetenskaplig forskargrupp kunde också genomen detaljstudie av en speciell utjord visa hur det, som i 1500-talsmatcrialet kallas utjord, varit en gård som ödelagts någon gång efter 1312, förmodligen på 1400-talet. Utjorden kom sedan att delas upp mellan fyra omkringliggande byar somanvände dess marker till bete. Trots denna typ av markutnyttjande fortsatte man dock att betraka utjorden som cn separat kameral enhet.Slutrapporten från ödegårdsprojektet innehåller också uppgifter dar, gods eller städer, men detta sker lite mer en passant. 1600-talet hnns det också vissa noteringar om att s.k. ödegårdar kunde brukas av intilliggande gårdar, lagligen eller olaghgen.-^''^ I detta sammanhang vill jag poängtera att den fysiska strukturen hos den tegskiftade byn var en faktor, som kunde underlätta att ödelagd mark invaderades. I den tegskiftade byn fanns ett antal gärden, som omgavs av stängsel, och plikten att underhålla dessa stängsel var strikt reglerad.''^ Inomgärdena fanns dock inga i rummet markerade skiljelinjer mellan olika personers/gårdars ägolotter. Om en gård ödelädes, innebar det att ett antal ägolottcr, som låg insprängda bland andras ägor, plötsligt stod obevakade. Omde andra byinvånarna kom överens om det, fanns det inget påtagligt hinder för dematt ta jorden i de »lediga» tegarna i anspråk. Här bör man också påminna omdet i och för sig självklara faktumet att all jord mte brukades av självägande skattebönder. Särskilt i vissa landsdelar var inslaget av krono- och frälsegårdar betydande. I sådana miljöer var det den formclle ägaren som skulle försvara egendomen mot eventuella inkräktare, mtc landbonden, men ägaren kunde befinna sig långt borta. Kronofogdarna hade stora områden att övervaka oeh många adelsmän befann sig på ständigt resande fot, inom eller utom landets gränser. I sådana situationer blev det de facto så att jorden stod obevakad. Även gårdar, som var bebodda och brukade, kan därför ha varit hotade av inkräktande som om de hade vant öde. om hur ödelagda gårdar uppslukats av granngårFör 37 Den bebyggclsehistonska forskningen har således visat hur ödeläggelse kunde ge upphov till cn speciell bebyggelseenhet (utjorden), som sedan kunde komma att brukas av angränsande gårdar med bibehållen status somseparat enhet, men somockså kunde försvinna efter att ha uppslukats av angränsande enheter. Ingen av de här
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=