Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer 71 det att det första skiftet ägt rum; ju fler skiften som genomförs i nära följd, desto mer kommer det första i raden att i ett efterhandsperspektiv te sig som en omarrondering.^° Diskussionen från det tidiga 1800-talet har visat att olika lagkunniga betraktare kunde tolka ägosituationen i landets byar på olika sätt. Man kunde se byarna somägogemenskaper, i vilka hemmansinnehavarna hade andelar, uttryckta somskattens storlek eller som byamålet.^’ Detta kan också uttryckas somatt man såg byn som en parallell till ett hemman, som ännu inte delats upp mellan olika arvingar. Arvingarna hade i ett sådant fall ideella andelar i hemmanets samtliga resurser, och på samma vis förhöll det sig med byn, om man såg den som en ägogemenskap. Ingen bymedlem kunde säga sig äga någon viss mark. Man kunde visserligen inneha viss mark sedan generationer, men vid skifte skulle detta innehav prövas mot ens ideella andel och resultatet kunde bli att de »tilltagsna» fick vidkännas en åderlåtning. Men samtidigt fanns det en annan uppfattning, sominnebar att byarna sågs somgeografiska områden inom vilka en begränsad grupp ägare hade jord, som låg i ägoblandning. De konkreta jordlotter sombyinnevånarna sedan länge haft och brukat ansågs dessa äga, ty det var deras egen hävd. Användandet av orden hävd eller urminnes hävd blev i detta sammanhang ett sätt att markera hur man såg på byn och hur man såg på dess medlemmar: somindividuella ägare av konkret jord. Att uppfattningarna skiftade beträffande hur man skulle se på byn gjorde alltså att det fanns olika synsätt angående hur bymedlemmar fick disponera över byjorden, och det ledde i sin tur till att »hävd av jord» både kunde uppfattas sommöjligen orättfärdig tillägnelse (så hos Juridiska fakulteten i Uppsala) och som något helt rättsenligt (så hos Göta hovrätt).32 Tillägnelse av ödelagda marker Det föregående avsnittet rörde privat tillägnelse av jord, somenligt landslagens byggningabalk var i bebodda byars gemensamma ägo. Det handlade alltså om personer, som i och för sig var delägare i byn och i den meningen berättigade att använda dess marker, men som av vissa menades ta för sig för mycket och uppfatta konkreta jordlotter som sm odiskutabla egendom. Det här avsnittet skall handla om ett liknande beteende, riktat antingen mot andra hem-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=