70 Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer följa en annan delningsprincip, vore att kränka äganderättens helgd. Till skillnad från (den mer konservativa) juridiska fakulteten i Uppsala menade man således att byarna redan hade upplösts som ägoenheter (communio bonorum) och att skiftet bara var en omarronderingsåtgärd. Det är signifikativt att hovrätten efter ordet »skifte» tillfogade ett förtydligande »eller rättare en ägosammandragning».--^ På liknande sätt formulerade man sig i 1827 års skiftesstadga, där laga skifte definierades som »förut oskiftade, eller ock redan skiftade men sammanblandade egors utbrytning».-"* Det somär lite förvånande i sammanhanget är Juridiska fakultetens ståndpunkt, ty när dess yttrande avgavs hade ju möjligheten att storskifta bymarken förelegat i över ett halvt sekel. Storskiftet gällde visserligen främst inägorna, men det var just för inägojorden som lagförslaget förordade delning efter hävd, vilket fakulteten motsatte sig. Trots att det måste ha funnits många byar med storskiftade inägor på 1820-talet, resonerade fakulteten, till skillnad från Göta hovrätt, som ombyar i allmänhet var odelade ägogemenskaper. Kan det i sm tur ha bottnat i att fakulteten hade en annan tolkning av vad storskiftet inneburit? Om man går till de förordningar som reglerade storskiftets genomförande (1757 och 1762)-^ skall man finna att de är tämligen entydiga beträffande utgångsläget: byn var, före storskiftet, en ägogemenskap.-^ De är också entydiga i sm motivering för att jorden borde läggas i storskiften: jorden skulle fredas, hävdas och uppodlas bättre i ett systemdär grannars ägor skildes från varandra. Men förordningarna kan faktiskt mte sägas vara särskilt tydliga beträffande de rättsliga konsekvenserna av en sådana skiftesåtgärd: innebar den att byn hädanefter inte var att betrakta som en ägoenhet, eller ägde denna enhet bestånd, sedan man gjort vissa praktiskt betingade justeringar inomdess ramar? Det talades om »nyttan av detta delningssätt» [dvs. storskiften] kontra »vanan vid ett annat delningssätt» [dvs. det som rådde tidigare] - formuleringar som snarare leder tankarna i riktningen att det handlade om omarrondering och inte om en principiell sönderslagning av byns ägarstatus.Man använde såväl uttrycket »jordägare» som uttrycket »delägare i by».^^ Det är därför inte uteslutet att tolka de båda förordningarna som en anvisning om omarrondermg, inte som ett upphävande av en på byggningabalken baserad ägoenhet.-'* Avgörande för hur man skall se på skiftets rättsliga konsekvenser är egentligen i vad mån man kan tänka sig att göra ett nytt skifte efter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=