66 Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer måttstock fördes vid ett tillfälle fram till Karl XI. År 1689 som avgav han sitt svar till Göta hovrätt, och fann här att billigheten talade för att ge åborna på förmedlade hemman rätt att behålla sm gamla rätt att nyttja skog och mark, trots protester från de oförmedlade hemmanens åbor. Att hemmanen förmedlats borde inte tolkas somatt de i fortsättningen skulle vara avstängda från »deras gamla hävd och rättigheter i byallmänningen», ty i så fall skulle åborna ha mer skada än nytta av förmedlingen. Bönderna på de oförmedlade hemmanen skulle däremot ha en orimligt stor nytta av sina grannars förmedling, »i det att de, somav deras gamla ägor alltid kunnat utgöra deras utlagor, skulle nu därovanpå utan utlagornas förhöjning, få tillägna sig större del och rätt i byallmänningar än dem tillkommer».'^ Karl XI:s svar gällde dock bara utmarkerna. Frågan om delningsprinciper togs därför åter upp i Justitiedeputationen på 1730talet, men gällde nu mägorna. Problem uppstod nämligen när det saknades örestal eller annat mått på vars och ens andel i byn, och där räntan var det enda somkunde tjäna somrättesnöre. Omdet då fanns både förmedlade och oförmedlade hemman i samma by, skulle man då tilldela de förra åker och äng efter deras nya, förmedlade ränta, eller skulle de njuta samma rättighet som övriga hemman? Enligt vad somuppgavs i deputationen var det förra sättet vanligast. Men i det gemensamma yttrandet frånJustitie-, Kommers- och Ekonomideputationerna sades att det vore obilhgt att fortsätta med denna praxis, och argumenten var desamma somKarl XI hade använt beträffande utmarkerna. Om förmedling skulle innebära att man inte bara sänkte räntan utan dessutomförminskade hemmanets rätt till resurser, så hade ju hemmanet inte alls fått någon hjälp genom åtgärden. De oförmedlade hemmanen skulle däremot ges möjlighet att tillskansa sig delar av grannhemmanet, utan att de hnge betala någon större skatt. Beskattningssystemet (och inte minst förmedlingarna) gav alltså upphov till konflikter inom byarna, mellan den enskilde som ansvarig för sitt hemmans skatt och de övriga, somrepresentanter för bygemenskapen. Konflikter kunde också uppstå inom enskilda hemman, när det blev diskrepans mellan skatt och byandel. Detta belyses genomett hovrättsmål åren 1686 och 1687. Kärande var här Olof Persson i Dingtuna, som stämt Erik Jönssons arvingar inför rätta. Båda parter bodde på ett skattehemman i samma by (Väster Jäder), men i varsin gård. Tidigare hade varje gård
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=