Perspektiv, begrepp oeh och angreppssätt 57 måls utgång. Redan i 1615 års rättegångsprocess förbehöll sig Gustaf II Adolf rätten att ändra hovrättens domar, dock inte efter regelrätt appellation (vad) utan efter det att den med domen missnöjda parten anhållit omheneficium revisionist^ När sedanJustitierevisionen skapades (1673) hade hovrätten även formellt kommit att bli en mellaninstans. För det andra tillskapades inom kort tre andra hovrätter (Göta hovrätt samt hovrätterna i Äbo och Dorpat), vilka alltså intog samma formella position momdomstolshierarkin som Svea hovrätt gjorde. För det tredje var en rad ärendetyper undandragna de reguljära underrätterna och gick i stället till olika specialdomstolar (som t.ex. bergstingsrätter, krigsrätter), vilka hade respektive kollegium som överordnad instans i stället för hovrätten. Svea hovrätt kom således mte att få den unika särställning somursprungligen var tänkt, med det hindrar mtc att dess roll ändå var speciell. Praxis i Svea hovrätt komatt utgöra ett mönster för andra domstolar, och det har också påvisats att man vid utarbetandet av vissa balkar i 1734 års lag lät sig ledas av Svea hovrätts praxis somden utvecklats under sent 1600-tal. Enligt rättegångsordinantian skulle femav hovrättens ledamöter komma ur riksrådens led, fem vara adliga, och fyra vara »andre lärde och lagfarne ärlige män».'^^ De senare hämtades ur borgerskapet, ofta från Stockholms rådhusrätt. Det har ansetts att riksråd och övrig adel i praktiken fick ett ännu större inflytande än vad denna fördelning antyder. Det skall nämligen ha varit ganska vanligt att adliga hovrättsdomare gjordes till riksråd, och att borgerliga domare adlades, utan att den snedfördelning somdärigenomkunde uppstå momdomarkåren omedelbart korrigerades. 1600-talets svenska hovrätter var organiserade enligt kollcgialitetsprincipen.'^'^ Det innebar att besluten togs gemensamt, efter överläggning och omröstning bland domarna. I dessa diskussioner betraktades alla domares uppfattning somlika mycket värda, vilket omröstningsförfarandet belyser. Den enda särställning som gavs ordföranden/presidenten var, att han hade utslagsröst, re kraft än så kunde han mte sätta in. Det är intressant att notera att man medvetet sökte undvika att en persons uppfattning utövade ett psykologiskt tryck på de andra domarna. Man skulle nämligen turas ommed att avge sm röst först.Hovrättenvar dessutomen förhållandevis byråkratisk institution. Det fanns detaljerade regler för när den skulle sammanträda och när domarna skulle vara anträffbara. Det fanns regler som föreskrev tystnadsplikt och eds100 men stor-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=