Perspektiv, begrepp och och angreppssätt 39 aktörer och mål, och därmed andra önskemål omvad slags ordning eller förutsägbarhet sombör skapas. Inom antropologin kom man relativt tidigt till insikt om det faktumatt samhällen kan fungera mycket väl och tillämpa komplicerade sociala regler, utan att det finns någon makthavare (domstol, polis, hövefing) som kan utfärda sanktioner om någon bryter mot reglerna. Detta gav upphov till nya frågor omhur ordning upprätthålls och varför regler åtlyds. Ett viktigt svar blev att det har att göra med människornas gruppkänsla eller »klansolidaritet». Ett annat var att många regler i själva verket överträds, men att det inte spelar någon större roll för samhällets fortlevnad. Mot bakgrund av detta blir det för historikern viktiga att inte automatiskt förutsätta att ordning bara flyter ur källorna stat och lag, även om de onekligen tycks ha varit ytterst viktiga under just den tidigmoderna epoken.-^' Talar man om ökande förutsägbarhet och ordning under denna period, ger man lätt intrycket av att det inte fanns någon egentlig ordning alls tidigare, vilket säkert är helt fel. Skillnaden är kanske snarare att efet handlade om olika sätt att skapa ordning, vilka bröts mot varandra under tiden i fråga. Det man observerat i Västeuropa under 1500-, 1600- och 1700-talen skulle kunna vara en speciell typ av ordning och förutsägbarhet, baserad på abstrakt formulerade regler (lika för alla), statliga institutioner c^ch sanktioner. Men på vad byggde då ordningen dessförinnan? Jag skall här begränsa mig till att diskutera två arbeten, somberör just cgendomsproblematiken. Helge Paludan har i undersökningen Familie ogfamilia undersökt familjebegreppets förändrade innebörd under dansk högmedeltid.-^- Som utgångspunkt för studien valdes Erik Arups bild av hur den självägande danska bondeklassen förvandlades till faster under tiden ca 1250 till 1350. Utifrån en speciell tolkning av en bestämd lagpassus menade Arup att selvejets tillbakagång berodde på böndernas egna, rationella val. Lagen menades nämligen förbjuda en självägande bonde att ställa sig under en frälsemans »beskydd». Det enda som kunde göra ett sådant beskydd lagligt vore om bonden först uppgav sin egendom. Arup menade att det för bonden var mer ekonomiskt gynnsamt att välja »skattebefrielse» på bekostnad av cgendomsförlust. På så vis skulle tiotusentals bondgårdar ha övergått från självägande tiWfceste. Denna bild kom dock att ifrågasättas av Erik Ulsig som menade att den bottnade i ett missförstånd beträffande »skattebefrielsens» 33
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=