Perspektiv, begrepp och och angreppssätt 35 skedde under 1500- och 1600-talen. Furstarna ute i Europa förde då framen ny syn på lagstiftning. Lagstiftning sågs hädanefter som ett fullt legitimt reciskap för statsledningens aktiva förändring av det övriga samhället. Man var som furste inte längre tvungen att förege att man hade återupptäckt en gammal regel. Samtidigt var dock furstarna av politiska skäl fortfarande tvungna att respektera mycken gammal rätt. Detta ledde till en komplicerad samexistens mellan nystiftad, statlig lag och gammal, traderad rätt. Här finns det intressanta forskningsresultat, som kan bidra till att ytterligare positionsbestämma Sverige. Den författningsrättsliga diskussionen i 1500-talets Sverige finns behandlad i Kerstin Strömberg-Backs avhandling från 1963. Strömberg-Back visar just att frågan om lagstiftning — om och i så fall under vilka former den får ske - var central i denna diskussion. Strömberg-Back knyter explicit an till Otto Brunner och hans utläggning av vad det »äldre» rättstänkandet innebar.*^’ Hon visar att när idén om aktiv, statlig lagstiftning slog igenom, i kontrast mot det äldre rättstänkandet, så bibehölls ändå tanken att det fanns vissa högre rättskällor som kunde fungera som korrektiv till nystiftad lag. Till dessa rättskällor fördes t.ex. sedvanan och gruppspecifika privilegier. Resultatet blev således ett dualistiskt system, med nystiftad lag å ena sidan, gamla rättigheter å den andra. Frågan var då vilken av de två komponenterna som skulle tillåtas fälla avgörandet i situationer då de kom i konflikt med varandra. När och hur kunde nystiftad lag förklaras vara i behov av korrigering eller rent av upphävande? Strömberg-Back visar att det fanns två olika svar på denna fråga. Aena sidan kunde man lägga bevisbördan på dem, somansåg att en ny lag var felaktig. Nödvändigheten av att bevara ett tidigare rättstillstånd måste bevisas genom hänvisning till någon princip, som stod att finna i gudomlig lag eller naturlig rätt. Sådan bevisning lär ha varit svår, och möjligheten att hindra nya lagar därmed ganska liten. Men man kunde också förespråka ett system, som innebar omvänd bevisbörda: det var fursten somskulle visa inför det övriga samhället att den nya lagen var god. Han måste således inhämta ett samtycke till sina förändringsförslag. Detta gav naturligtvis den lagstiftande fursten en mycket svagare ställning. Strömberg-Back visar att det var det senare alternativet som Erik Sparre och hans s.k. anti-absolutistiska falang förespråkade,'^ och de kunde här stödja sig på formuleringar i konungabalken.'^ Det fanns således en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=