30 Perspektiv, begrepp och angreppssätt tutioner (domstolar) som vad gäller rättskällor. Romersk rätt och naturrätt användes, men det gjorde även lokal sedvanerätt och medeltida lagkodifikationer. Blandning, mångfald och variation framstår därmed somcentrala karaktäristika - samtidigt somabsolutismen förknippas med en ökad enhetlighet och en skärpt statlig kontroll över det övriga samhället. Enligt detta synsätt framstår den tidigmoderna epoken alltså som en period, då det fanns en uttalad och stark statlig strävan att skapa ordning inom samhällets olika sfärer. Denna strävan drevs dock inte hur långt som helst och med vilka medel som helst, eftersom de nya furstarna måste regera med gammal rätt och med befintliga sociala grupper. Ett exempel på denna strävan mot ordning har ägnats särskild uppmärksamhet av Gerhard Oestreich, som talat om en för den absoluta staten specifik strävan att socialisera alla samhällsmedlemmar till ett nytt och behärskat beteendemönster, lämpligt för den mer komplexa samhällsorganisation som började växa fram under den tidigmoderna epoken. Denna strävan såg Oestreich som en viktig delprocess i den tidigmoderna samhällsutvecklingen och han betecknade den somsocialdisciplinering. Disciplineringsprojektet handlade omindividernas lydnad inför vissa abstrakta principer, somde internaliserat, i stället för en lydnad inför konkreta överhetspersoner. Detta stora uppfostringsprojekt antas inledningsvis ha riktat sig mot centralt placerade ämbetsmän och militärer, men komså småningomatt omfatta alla. Det har avlästs i en rad för dåtiden nya fenomen: effektivare kontroll av statsfinanserna, utarbetande av en ny sorts förvaltningsstatistik, enhetligare mått- och viktsystem, en starkare betoning av att allt arbete skall uppfylla vissa kvalitetskriterier, etc. Vad som framför allt har framhävts är dock de s.k. politiordningarna." Vissa av de uppräknade fenomen återspeglar onekligen försök att påverka individers tänkesätt och beteende; andra - som skärpt kontroll av statsfinanserna - beskrivs kanske bättre med ord som ordning och förutsägbarhet än med ordet disciplin, men det är säkert riktigt att se allt somsamma andas barn. Socialdisciplineringsprojektet kan alltså ses som uttryck för en statlig strävan efter att åstadkomma ett behärskat beteende bland samhällsmedlemmarna. Liknande tankegångar möter hos andra teoretiserande och syntesskapande författare, som Foucault och Elias. Värdet hos deras synteser ligger bl. a. i att betoningen läggs på
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=