Noter 327 hänvisad till att läsa diaricr eller domböeker. Problemet är att varken Janus Regius, diarierna eller domböckerna ger lika goda innehållsbcskrivningar som sakregistret. En genomgång av Janus Regius, samtliga mål som anhängiggjorts tiden 1737 till 1741, gav inga tecken på att några urminneshävd-mål handlagts, däremot naturligtvis en stor mängd ägotvister av olika slag. Ett av dessa mål (Christian Heitmuller/Karin Nilsdotter m.ll.) visade sig dock i domboken 1760 innehålla (godtaget) anspråk på urminnes hävd. En genomgång av Diariumcausarum civilium 1734-1739 och 1762-1763 gav inga tecken på att några urminneshävd-mål handlades dessa år. En genomgång av samtliga mål i hovrättens domböcker för åren 17391745 gav inte heller något fall av urminnes hävd. Efter en kontroll mot codex rationum befanns det att ett mål ändå gällde anspråk på urminnes hävd enligt JB 15 (Eleonora Oxenstierna öc Nils Bielke/Politicollcgium i Stockholmsamt skattebönderna i Trogsta by; avdömt 1739). En genomgång av hovrättens dombok år 1802 gav två fall, där urminnes hävd åberopades (Matsbo bruk/Stimmerboborna, Norrbärke socken; Åkerby & Råsta jordägare/kaplansbostället i St Mcllösa). Det sammantagna intrycket är att man egentligen skulle behöva gå igenom målen i alla tre källscricr (domböcker, codices rationumoch hbri causarum) för att vara säker på att man har hittat de intressanta målen. Det förefaller därför svårt att göra en lika ingående studie av hovrättsmaterialet för 1700-talet som för 1600-talet. 121 C Lundins 1698. 122 B Lindberg 1976 s 191. 123 Förarbeten VII s 138 (Skåne). 124 Förarbeten I s 341. 125 Se t.ex. Förarbeten VII s 104, 179, 265. 126 D Nchrman 1750 IX§: »cum omnes natural! quadam propensione sumus proniores ad retinenda, quam derclinquenda bona acquisita.» 127 Se t.ex. MTaussi Sjöberg 1994 s 65: det var gott om jord och ont om människor i Njurunda på 1600-talet; CWinberg 1985 s 216-219 (diskuteras närmare i kapitel 6, avsnittet Flexibla hävdetider). Se även kärandens utsagor i målet SHR 1652, Staffan i Wada m.ll./Marcus Erichsson. RA, där det gjordes gällande att alla släktingar haft egna gårdar att ta hand om och ingen därför tidigare behövt det nu omstridda hemmanet. 128 Omdetta lagstiftningsarbete, se G Inger 1986 17611. 129 Motiv 1826 s 89. 130 Ibid. 131 Ibid. s 85 f. 132 C Rålamb 1679 s 18; D Nchrman Ehrenstråhle 1729 s 149. 133 Motiv 1826 s 113. Jfr ovan, om resonemangen i dissertationen av år 1750. 134 Om 1734 års lags oklarhet beträffande den treåriga hävden se O Rabenius 1767. 135 Motiv 1826 s 113. 136 Liknande överväganden låg bakom resonemangen om det olämpliga i återköpsrätt för säljaren eller i fideikommiss. Ibid. s 901. 137 C Rålamb 1679 s 15.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=