326 Noter 98 Samma mål, liber causarum, relationen. RA. 99 Samma mål, liber causarum, häradsrättens dom 1674 (återgiven i relationen). RA. 100 Samma mål, liber causarum, referentens votum. RA. 101 Jfr C WU Kuylenstierna 1916 s 187f, som menar att innehavare av stubberättshemman »ofta» ansåg sig äga skatterätten till jorden och att de även fick stöd av domstolarna. Jfr även P Jonsson 1989 s 27, 59ff, samt S Montelius 1962 s 112ff. 102 SHR 1686, Elisabet Hansdotter/Nils Larsson m. intressenter. Liber causarum, inlaga från Elisabet Hansdotter, folio 10-18. RA. 103 Om detta beslut, och dess förfalskade karaktär, se KLNM 6 spalt 313f (G Hafström) och C G Styffe 1864. 104 Styffe 1864 påpekar (s 18) att jord, som i Gustav Vasas jordeböcker kallas stubbejordar, i äldre handlingar kallats »häradsjord» eller »häradsallmänning». Det skulle alltså inte vara fråga om jord, som erkänts som kronans redan ca 1280, utan omdelar av bondeallmänningar vilka först under 1500talet blivit uppfattade som krono - samtidigt somett regalrättsligt tänkande vann genomslag. 105 SHR 1686, Elisabet Hansdotter/Nils Larsson m. intressenter. Liber causarum, referentens votum. RA. 106 SHR 1686, Godex rationum. RA. 107 Ibid. 108 Ibid. 109 SHR 1684, Märta Berendes/skattejordsägande i Tolletta (min kurs.). RA. 110 Se även K Korpijaakko 1985 del 2 s 46f, 59, 60ff, 72, 112ff, 118, 136: rätten till jorden uppstod genom ett privaträttsligt förvärv men dess fortbestånd berodde av om man betalade skatt. 111 I Janus Regius noteras målet somoavslutat. I Liber causarumsägs att saken avslutats i och med att konungen förklarat hemmanet somkrono och anslagit det till indelningsverket (fol. 122). RA. 112 I direktör Gripenhielms brev till alla lantmätare angående metoden för att upprita geografiska kartcar (20 april 1687) angavs olika symboler som skulle användas för att beteckna dessa olika hemman. Trvckt i Samlingar i landtmäteri. 113 Ö Undén 1969 s 142f; MWernstedt 1972 s 50 f. 114 Ö Undén 1969 s 141; L Vahlén 1968 s 112; S Strömholm 1985 (en mer humoristisk framställning). 115 Ö Undén 1969 s 142; G Hafstreim 1969 s 48-54. 116 M Ågren 1992 kapitel 2. 117 Se t.ex. Förarbeten III s 118. 118 Se bl. a. C Winberg 1981; D Gaunt 1987; E Zernell-Durhän 1990; MTaussi Sjöberg 1994; U Sporrong &: E Wennersten 1995. 119 Se även dissertationen DSolander 1752, i vilken byns karaktär av ägogemenskap starkt betonas, liksomdet omöjliga och olagliga i att genom urminnes hävd försvara en felaktig jc')rdfördelning inombyn. 120 För Svea hovrätts del är situationen den, att Kuylenstiernas sakregister upphör år 1679. Registret över kärande (Janus Regius) innehåller dock vissa uppgifter ommålens innehåll och går fram till 1748. Därefter är man enbart
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=