Perspektiv, begrepp och och angreppssätt 29 och samhälle lika strikt. Politiska funktioner fanns så att säga utspridcia i hela det övriga samhället. Brunner betonade starkt att funktionerna var just »utspridda» och inte delegerade; det senare ordvalet skulle nämligen antyda att funktionerna kommit ur statens hand, medan det i stället handlade omatt den medeltida staten ännu mte förmått samla malla politiska funktioner.' Brunner framhävde bilden av den tidigmoderna staten som ytterst stark, i besittning av stora resurser och med en entydig strävan och förmåga att behärska det övriga samhället. Men denna bild, vilken han använde som motpol till bilden av cien medeltida staten, var egentligen en idealtyp. Senare forskning har visat att verkligheten såg annorlunda ut. Stora delar av samhället förblev länge opåverkade av statens ambitioner. »Absolutism onlv appeared totalitarian. On the whole it did not possess the wherewithal to control all the activities of all the inhabitants of a territory.»" Det är särskilt två drag hos den tidigmoderna staten, vilka markerats i senare forskning. För det första var den något helt annat än en godtyckligt verkande despoti. Den vikt som lades vid lag och rätt som grund för statlig (och annan) legitimitet är slående. Så kallade absoluta monarker kände sig bundna av gudomlig rätt och naturrätt. De menade sig styra på basis av befintlig lag och rätt, även om de dessutom förde in nya rättselement som kunde lecia till väsentliga förskjutningar i tolkning och praxis.^ För det andra styrde de absoluta monarkerna sällan genom att göra tabula rasa med alla gamla samhällsstrukturer; styrningen skedde snarare därigenomatt man allierade sig med befintliga sociala grupper och korporationer, som gavs delvis nya uppgifter. På så vis kunde den statliga maktutövningen effektiviseras, utan att konflikter hela tiden uppstod. Denna metod, som Marc Raeff sett som en form av kooptation,"^ hängde nära samman med respekten för de befintliga korporationernas anspråk på att ha en traditionell rätt att delta i det politiska livet.-'’ På så vis fanns det alltså ett inre samband mellan respekten för den gamla rätten och kooptationsmetoden. Effekten av vägvalet - att inte göra tabula rasa utan att söka anpassa befintliga institutioner och grupper till nya krav och mål — blev att regionala särdrag dröjde kvar, ja till och med kunde komma att accentueras.^’ Detta märktes inte minst inom rättsväsendet, som präglades av en påtaglig mångfald, såväl vad beträffar insti-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=