316 Noter 122 SHR 1687, CGWrangcl/Ebba Grips arvingar. RA. Omförsöket att införa en tjuguårig preskriptionstid se C Winberg 1985 s 85. 123 »ultra dimidiumlaederat»; SHR 1687, Codex rationum. RA. 124 SHR 1652, Otto Sperling/bonden i Lilletorp. RA. 125 SHR 1617, Jöns i Idingstad sak. RA. 126 SHR 1686, Per Matsson i Fräbro/Anders Olofsson. RA. 127 Per Matsson hade i hemlighet betalat Olofssons skulder, sedan satt sig i besittning av jorden och så lagfarit jorden, utan att först ha försökt få sin ersättning ur lösöret. Omden ordning, i vilken egendom skulle utmätas, se M Ågren 1992 s 51. 128 SHR 1686, Nils Nilsson/Olof Nilsson m.fl. RA. 129 C Winberg 1985 s 87. 130 UDB 2 s 67f. 131 Se kapitel 2, avsnittet Vad är ordning och förutsägbarhet? 132 SHR 1685, Per Sparre/Niclas Wankyf, Liber causarum fol. 17 punkt 8 och 9. RA. 133 SHR 1653, Anders Palmcrona/Maria Stengafvel, Liber causarum, libellen. RA. 134 Winberg kommer också fram till att det lokala stödet var viktigt för att avgöra jordtvister; slutsatsen bv'gger främst på en jämförelse med Amharafolket (C Winberg 1985 s 147). 135 Fler exempel ges i kapitel 7 och 8. 7. Hävdens orsakssammanhang 1 J E Almquist 1923. 2 Ibid. s 218-225, 176f, 219f. 3 Almquist ansåg att urminnes hävd inte kunde riktas mot kronan under (sent) 1600-tal. Här avvek hans mening från den som lades fram av C WU Ruvlenstierna 1917. Almquist ansåg även att hävd inomoskiftade byar mte förekomunder 1600-talet. Almquist 1923 s 190 ff respektive 188. När Almquist skall motbevisa Kuylenstierna i fråga omhävd mot kronan bygger han på uppgifter i Förarbeten till 1734 års lag, bl. a. ett yttrande av Lars Mörling. Här måste man fråga sig i vad mån lagkommissionen stod för något nytt, något som kanske först hade aktualiserats under reduktionsdebatterna. Se Lovisins yttrande (SRAP 15 s 76), återgivet i kapitel 5. Utsträcker man perspektivet till att omfatta hela 1600-talet torde det vara klart att urminnes hävd riktades även mot kronan (se exempel i kapitel 3 och 6). Beträffande frågan om hävd kunde uppstå inom oskiftade byar säger Almquist att 1734 års lag inte tillät det - säkert en riktig tolkning - och han hävdar att lagen här innebar en kodificring av 1600-talspraxis. För denna uppfattning anförs bara två (sena) fall frän SHR, åren 1667 och 1689 (s 188). Almquist åberopar även domen i SHR 1683 5/5, för att belägga att urminnes hävd redan på 1600-talet bara kunde åberopas inomtydligt avgränsade områden (s 194f). Men detta mål är tvisten mellan Nils Brahe och Tibble jordägande, i vilken referenten Mörlingsjälv uttryckligen sade att hans tippfattning (som sedan blev rättens dom) skilde sig frdn cn äldre uppfattning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=