2. Perspektiv, begrepp och angreppssätt I det föregående kapitlet presenterades bokens tematik på ett översiktligt och introducerande sätt. I detta kapitel kommer den ånyo att tas upp, men den här gången sammankopplad med en mer detaljerad redovisning av de vetenskapliga överväganden somlegat till grund för undersökningen. Kärnproblemet - hur rätt till jordegendom kunnat vinnas och bibehållas, samt om det skett någon viktig förändring härvddlag - sätts närmast in i ett större, historiografiskt sammanhang, i vilket frågan omden tidigmoderna epokens särart och karaktärsdrag står central. Därefter diskuteras hur begrepp som egendom och äganderätt teoretiskt skall definieras, och hur begrepps- och argumentationsanalysen rent allmänt skall göras. Slutligen presenteras källmaterialet. Epokperspektivet: en tid av ökande ordning? Att staten antagit olika form och karaktär genom historien är numer närmast en truism. Den medeltida staten hade en viss typ av relation till det övriga samhället, den absoluta staten en annan, den tidigliberala staten återigen en tredje. En av demsomtydligast och tidigast betonade detta var Otto Brunner. Han argumenterade för att den medeltida staten inte ens kan beskrivas med hjälp av en terminologi som utformats för den absoluta staten, eftersom ett sådant tillvägagångssätt snarare skulle fördunkla än förklara. Brunner såg den absoluta staten somresultatet av en segdragen process, varigenom all politisk makt slutligen koncentrerats i statens händer. Staten blev så småningom det organ, som har våldsmonopol och beskattningsrätt, men den hade inte alltid varit det. Före absolutismens epok var maktkoncentrationen mycket mindre och därför gick det mte heller, enligt Brunner, att dra gränsen mellan stat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=