Noter 305 8 MELL, kommentaren s 94 n 77. 9 KrLL, JB 19, 1 §. 10 =MELL,JB26. 11 MELL, kommentaren s 87 n 21 och 35, samt s 1801 n 63, 64. 12 M Ägren 1992 s 43. 13 KrLL, JB 4 (=MELL,JB 4). 14 Omeder och vitsord (för kärandens ed) se Stiernhöök 1981 s 74 f. 15 KrLL, JB 10 och 13 (MELL, JB 12 och 15). Dessa bestämmelser tycks stå i viss motsättning till dem, som återfinns i flock 14 och 16. Där betonas säljarens hemulsplikt, dvs. hans skyldighet att kalla in sin fångesman, vilken skall styrka säljarens rätt och därmed, indirekt, köparens. Lrågan är då när man skall kalla in säljarens fångesman och när köparen skall värja sig med ed. 16 KrLL, JB 30, 3 § (= MELL, JB 33, 3 §: »Brister hemulsman för den som har fått jord, då böte den för olovligt bruk, som har brukat jorden [dvs. besittaren], och han kräve åter köpesumman av den som lämnade honom det som var utan hemul.»). 17 KrLL, JB 30, 1 §. Se även MELL, kommentaren s 96 n 111. 18 Karl IX, JB 20. Kapitel 19 och 20 tycks handla omtvist med rätt ägande där ett fel begåtts vid en yiyligoi begången transaktion. Här tillämpas alltså den aktuella principen så till vida att den, som påstår sig vara rätt ägare, ges många tillfällen att klandra men alltid har bevisbördan. Reglerna i 13 kapitlet är annorlunda, ty där ges besittaren inte samma starka ställning. Uppenbarligen handlar 13 kapitlet omfel som begåtts långre tillbaka i tiden. 19 KarriX,JB26. 20 Åtgärders 19,82. 21 BärlingJB 1, 7§ (min kurs.). Bärling hek uppgiften i mars 1669. Lagförslaget kom inte att tryckas förrän 1934. 22 Ibid. 16, 4 § (mmkurs.) 23 SHR 1615, fru Sigrid/Simon Jörensson m.fl. (endast dombok). RA. 24 SHR 1625, Nils Skrivares arvingar/Anna Trolles arvingar. RA. 25 SHR 1652, Vellinge jordägancie/Peder Erlandsson Bååt (codex rationum). RA. 26 Assessor Creutz var också obenägen att godta kvinnliga vittnen. 27 SHR 1684, Liscus/Jacob Munek (endast i codex rationum). RA. 28 SHR 1684, Håkan Legerstierna/Stiernsköldska sterbhuset (endast i codex rationum). RA. 29 =MLLL, JB 26. 30 KöpmB 5, JB 19, samt Ostgötalagen, Västgötalagen och Upplandslagen. 31 Det förektam även referenser till Loccenius, Pufendorf och Rålamb. 32 KrLL, ÄB 21, 22. 33 OmThegners roll i fjärdepartsreduktionen se S Dahlgren 1964. 34 SRAP li s 195f; S A Nilsson 1964 b s 1 10. 35 KrLL, JB 19, 1 §. Om bestämmelsens utformning i MELL, se Holmbäcks och Wessens kommentar s 94 n 77. 36 SHR 1685, Abraham Persson/Christina Ribbings arvingar. RA. 37 SHR 1686, Niels Bielkc/fru Anna Bohm. RA. 38 SHR 1653, Brita Kurck/Herman Lleming. RA. 39 SHR 1684, Ingrid Larsdotter/Mårten Nyman (endast codex rationum; min kurs.) RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=