Noter 301 92 Rättegångsprocessen 1613, inledningen (min kurs.). Tryckt i Schmedemann s \4i. 93 Rättegångsordinantian 1614 punkt 10; Svea hovrätt 1964 s 44. 94 Rättegångsordinantian 1614 punkt 8, 13. Se även tramställningcn i R Thunander 1993 s 4-15. 95 Rättegångsprocessen 1615 punkt 35. 96 Se t.ex. S Jägerskiöld 1967. 97 Rättegångsordinantian 1614 punkt 11. 98 Svea hovrätt 1964 s 95. Ett sådant förfarande måste dock anses ha varit förbjudet enligt rättegångsprocessen 1615 punkt 2. 99 Rättegångsprocessen gör dock skillnad, i det att man talar om »vår domhavande» (dvs. presidenten) respektive »bisittare». Av praxis framgår dock att denna skillnad inte var markerad. 100 Rättegångsprocessen 1615 punkt 33. 101 Rättegångsprocessen 1615 punkt 7. 102 Rättegångsprocessen 1615 punkt 3-6, 12. 103 Rättegångsprocessen 1615 punkt 29. 104 Rättegångsprocessen 1615 punkt 30-32. 105 Rättegångsprocessen 1615 punkt 31. 106 R Thunander 1993 s 12. 107 Ärcn 1686 och 1687 var t.ex. 5 procent av alla ärenden i Svea hovrätts domböcker brottmål (23 av totalt 431). Det gällde framför allt mål omheder och ära, kungens rätt, samt olika former av våld. 108 Rättegångsprocessen 1615 punkt 37. 109 Rättegångsprocessen 1615 punkt 20:1: »saker som bliva lagvadde i Sverige och Finland skola icke vara under femtio daler, men ifrån Stockholms stad icke under hundra daler.» 110 För tiden 1614-1679 finns Kuylensticrnas sakregister. För tiden fram till 1748 hnns registret Janus Regius. Det senare är visserligen uppställt efter kärandepartens förnamn, men nämner även (kortfattat) vad målet handlar om och kan därför ge viss vägledning i jakten på en viss typ av tvist. Men dessa register är sällan tillfyllest. Ett mål som där betecknas som en gränstvist kan visa sig innehålla en utförlig hävdargumentering, men kanske inte förrän man börjar läsa handlingarna i libri causarum. 1 1 1 Särskilt J Fi Almquist 1923 och H Munktell 1943. 112 Se även framställningen i C Winberg 1985 s 214. 1 13 Hovrättsmål, i vilka urminnes hävd åberopas, förtecknas i bilaga 1. Bilaga 2 innehåller en förteckning över de hovrättsmål, som rör åverkan. Bilaga 3 innehåller övriga hovrättsmål, vilka studerats mer ingående och till vilka referenser görs i framställningen. 3. Möjligheter till hävd: några bakgrundsfaktorer 1 MELL, KB 5, 4 §. Se även Holmbäcks och Wessens kommentar, s 25 n 42, där de påpekar att denna konungabalkens formulering komatt fungera som vedertagen definition av urminnes hävd under 1600-talet och i 1734 års lag. 2 Se bilaga 1 del F
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=