300 Noter 78 Meaning and Context. Quentin Skinner and his Critics, 1988. Se särskilt J Tullys inledning, bl.a. den intressanta jämförelsen mellan Skinner och Foucault. 79 E Ha;ttner Aurelius 1996 s 14-18, 43-46, 58 ff. 80 Se S-E Liedman 1979-1980 s 284. 81 Hur begreppet mentalitet här uppfattas preciseras närmare i anslutning till den konkreta analysen i kapitel 7. 82 Se ovan, avsnittet Vad är ordning och förutsägbarhet? 83 C Donahue Jr 1980 s 32 ff, 41. 84 M Agren 1992 s 17-23, där uttrycket fördjupning används för att beteckna en sådan ansamlingstendens. 85 C Donahue Jr 1980 s 32f. 86 Ibid. s 37ff; S F C Milsom 1976. Sej Coleman 1988 s 615ff, somockså bygger på Milsoms resultat. 87 C Donahue Jr 1980 s 45. 88 Ibid. s 33. 89 Se t.ex. diskussionen i H Hydén 1978 s 198f. Se även de något äldre men fortfarande mycket intressanta framställningarna i P Nilsson-Stjernquist 1946 och E Eschelsson 1904. Båda författarna tog fasta på hur termen besittning används i vanligt språkbruk. Man kan alltså med visst fog hävda att de tidigt tillämpade en egen sorts empirisksemantisk analysmetod. Eschelsson, som utgick ifrån sin samtids språkbruk, markerade att uttrycket »besitta något» ibland används som liktydigt med att äga något, dvs. vårt språk avspeglar det förhållande att besittning lätt börjar uppfattas som rätt besittning och till och med som en så stark rätt som äganderätt. Hon poängterade även en rad av de faktiska förmåner, som tillkommer en besittare. Rättsordningen gynnar möjligheten att upprätthålla ett redan uppkommet besittningsförhållandc, liksomden försvårar uppkomsten av nya bcsittningsförhållanden. Rättsordningen »vill», som Eschelssc»n uttrycker det, detsamma som den besittande själv. Denna rättsordningens fundamentalprincip grundar sig på starka sannolikhetsberäkningar (presumtioncr), nämligen att besittaren kommit i besittning på ett sätt, som överensstämmer med gällande rättsregler (E Eschelsson 1904 s 7, 46ff, 22Iff). Nilsson-Stjernquist arbetade med ett större tidsdjup och fick därför ledning att kommentera de svenska medeltidslagarnas avsaknad på ord som äganderätt och besittning. Han betonade hur »possessiva relationer» länge betecknades med en vag terminologi, framför allt genom användande av genitivformer eller av vaga verb som hava och äga. Dessa båda verb kunde ibland uppträda som synonymer, men man anar likväl en tendens att använda hava i samma betydelse som inneha eller, med medeltida terminologi, i händer hava. Nilsson-Stjernquist uppfattade det som att det sistnämnda uttrvcket, vilket senare kom att identifieras med det romerska possessio, svftar på att ett objekt befinner sig hos någon, inom hans/hennes »hemsfär» (P Nilsson-Stiernquist 1946 s 38 ff). Hans analys har således mvcket gemensamt med Ole Fengers (se ovan). 90 ULA. Jag vill tacka Gudrun Andersson som låtit mig få ta del av hennes excerpter ur dessa otryckta domböcker. 91 Rättegångsordinantian 1614. Trvckt i Schmedemann s 133. an-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=