Noter 297 av den absoluta statens tidevarv. De arbetar således med en sorts idealtyper, vilket är legitimt (jfr G Eriksson 1979-1980). Däremot kan sådana idealtvper vara olämpliga som utgångspunkt för detaljanalyser (jfr N Runeby l’964). 24 Se diskussionen i H Krause 1958. Krause betonar betydelsen av den kanoniska rätten. Liksom Brunner ser han etablerandet av en stark statsmakt som något som starkt påverkade synen på lagens ställning (s 23iff, 239ff). 25 G Strauss 1986 kapitel 2, särskilt s 40. 26 1734 års lag, JB 1, 1 §. 27 Se C Peterson 1985. 28 O Petri 1917 s 304 (min kurs.). 29 Ibid. s 304 f. 30 F Kern 1968 s 156f. Se även B H Lindberg 1984 samt, i anslutning härtill, K Johansson 1990. 31 Se J Goody 1986 s 129f samt M Confino 1985 s 36: »We tend to consider ’law’ and ’society’ as distinct entities, and this tendency correctly reflects some realities with which we live. But ’customary law’ and ’peasant societv’ were not distinct and separate entities.» 32 Betydelsen av lokala rättssedvänjor har diskuterats ingående för Englands del; se t.ex. C E Searle 1986; om lokala rättssedvänjors betydelse för arvsöverlåtelsernas utformning se bl.a. EP Thompson 1976; om änkors ställning se bl.a. B Todd 1990 och T Stretton 1994; om rätten att utnyttja allmänningar se J Humphries 1990 och J M Neeson 1993. Även för det förrevolutionära Ryssland och dess byar har begreppet sedvanerätt kommit till användning; se t.ex. M Gonfino 1985; M Lewin 1985; G Worobec 1991 s 42-75. I Sverige har lokala arvssedvänjor främst diskuterats med avseende på Dalarna, med den där långt drivna uppsplittringen av jorden på många arvingar, och Gotland, där gårdarna i stället hållits samman i hög utsträckning. Se (senast) U Sporrong & E Wennersten 1995. 33 KrLL, JB 1: »och evar somurminnes hävd kommer på, det är lagfånget, och det må ingen kvälja». 34 Se bl.a. MIngram 1977; B Lenman & G Parker 1980; N Castan 1983. 35 S Jägerskiöld 1963. 2. Perspektiv, begrepp och angreppssätt 1 O Brunner 1984. 2 K Mannheim 1958; här citerat efter G Oestreich 1982 s 259. 3 Jfr J H Burns 1990; G Oestreich 1982 s 265; K Strömberg-Back 1963 s 22. 4 M Raeff 1983. 5 G Oestreich 1982 s 264. 6 Ibid. s 262. 7 \V Schulze 1987. För en kntik mot socialdisciplinenngsbegreppet se bl.a. L Roper 1994. Se också E Sandmo 1994b. 8 Se j Söderberg 1993 s V. 9 Se t.ex. D North N R P Thomas 1973. För en mer kritisk diskussion se D Sugarman & G R Rubin 1984 s 3ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=