Att hävda sin rätt: slutsatser och implikationer 273 betrakta 1600-talets Sverige somett samhälle av denna typ, och det framstår därför som naturligt att rättsanspråk grundade på olika former av hävd mötte så stort gehör. Det tidiga 1800-talets Sverige hade en helt annan karaktär. Relationen mellan befolkning och för odling tillgänglig jord hade radikalt förändrats i det att befolkningen börjat växa. Krigen hade upphört att åderlåta landet på arbetskraft och pengar, och man kunde koncentrera sig på att utveckla jordbrukssektorn. I detta låg olika typer av kapitalinvesteringar. Önskan att ge jordägarna ett så gott besittningsskydd som möjligt blev allt viktigare, och torde kunna kopplas just till önskemålet att uppmuntra till investeringar av olika slag. Behovet av att kunna belåna sin fastighet för att på så vis frigöra kapital för olika inköp medförde också att såväl ägare som ägoobjekt måste vara helt entydigt definierade. Det fick inte finnas något utrymme för hävd, varigenomäganderätten gled över från en innehavare till en annan. När 1800-talets lagstiftare således tog avstånd ifrån alla formuleringar omhävd somvarande ett laga fång, vittnade de därmed om att de levde i en helt annan värld än den, somförfattarna till Kristoffers landslag befolkat, men också omatt de tänkte på ett i grunden annorlunda sätt jämfört med vad Claes Rålamb gjort, då han talat om möjligheten att »igenom bruk av annans ägor tillägna sig äganderätt». Det hade bara gått 150 år sedan detta yttrande fällts, men det var redan ett eko av en svunnen värld.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=